The undomestic goddess

The undomestic goddess av Sophie Kinsella handlar om Samantha som är en karriärkvinna. Hon är advokat och jobbar både sena kvällar och helger för att bli partner på firman där hon jobbar. Men ett misstag förstör hennes chanser till en strålande karriär och hon flyr bort från London och hamnar av en slump i en liten by där hon, också av en slump, för jobb som hushållerska. Hennes arbetsgivare har ingen aning om att de har anställt en Cambridge-utbildad advokat med en IQ på 158. Problemet är bara att Samantha aldrig har varken städat eller lagat mat förut. Men hon lär sig och snart lär hon sig också älska sitt nya liv.

Det här är som alla förstår en typisk chic lit-roman och den innehåller alla ingredienser som en sådan ska innehålla. Den är lättläst, karaktärerna stereotypa och handlingen förutsägbar. Och det var precis vad jag ville ha när jag började läsa den här romanen; efter en strssig vecka ville jag bara ha avkoppling.

Jag har tidigare läst två andra romaner av Sophie Kinsella, Mina hemligheter och The Secret Dreamworld of a Shopaholic. Jag tyckte betydligt bättre om Samantha Sweeting, huvudpersonen i den här romanen, betydligt mer än jag gillade Rebecca Bloomwood, som är huvudperson i The Secret Dreamworld of a Shopaholic och resten av Kinsellas shopaholic-serie. Rebecca är ytlig och korkad och jag känner inte att jag har något gemensamt med henne, medan jag åtminstone har mitt fotografiska minne gemensamt med Samantha. Och kanske också mitt ointresse för att städa...

Jag gillar Sophie Kinsellas sätt att skriva, speciellt när jag läser hennes böcker på engelska. De flesta romaner i den här genren gör anspråk på att vara roliga, men det är sällan man mer än ler lite grann åt skämten. Men när jag läste den här romanen skrattade jag faktiskt högt ett par gånger, inte minst när hon försöker bortförklara att hon inte klarar av att fälla ut strykbrädan med att I'm far more used to working with a Nimbus 2000. (Om det är någon som inte vet så är en Nimbus 2000 en flygande kvast från Harry Potter and the Philospher's Stone och Harry Potter and the Chamber of Secrets). Det är därför troligt att jag i framtiden kommer att läsa fler av Sphie Kinsellas romaner och kanske också de romaner hon skriveit under pseudonymen Madeleine Wickham.