The Memory Keeper's Daughter

När jag var i England tittade jag på The Memory Keeper's Daughter av Kim Edwards flera gånger och funderade på att köpa den. Det blev inte av då, eftersom jag redan hade för mycket tunga böcker som skulle med hem i resväskan, men nu har jag köpt den och läst den.

Den handlar om dr David Henry, som på grund av en snöstorm tvingas förlösa sin fru själv. Frun föder tvillingar och pojken är frisk och välmående, men flickan föds med Down's syndrom. David lämnar omedelbart bort dottern och säger till frun Norah att dottern dött vid födseln. Detta svek kommer att påverka hela hans familj under väldigt lång tid. Det kommer också att påverka sköterskan Carolines liv, eftersom hon inte klarar att lämna flickan på institutionen utan tar henne med sig till en annan stad för att uppfostra henne som sin egen.

Berättelsen börjar 1964, då synen på personer med Down's syndrom (och andra funktionshinder) var en annan och det gör att man på sätt och vis kan förstå att David Henry agerar för att skydda sin fru. Men på samma gång är det en fruktansvärt hemsk sak att göra och det är det som gör att man vill läsa den här romanen. Och när man väl har börjat att läsa den vill man läsa vidare för att få veta hur det ska gå för de olika karaktärerna.

Den här romanen visar också att varje handling får konsekvenser för en själv och andra på ett eller annat sätt och det tror jag kan vara viktigt att komma ihåg. I detta fall får handlingen naturligtvis stora konsekvenser för många människor.

Man får läsa berättelsen utifrån fyra personers perspektiv: Davids, frun Norahs, sonen Pauls och sköterskan Carolines. Det gör att man får lära känna de olika personerna ganska bra. Romanen sträcker sig över en ganska lång tid- från 1964 till 1989- och det gör att man också får se hur karaktärerna förändras över tid. Jag tycker att karaktärerna är väl beskrivna och känns trovärdiga.


Dock saknar jag ett perspektiv i berättelsen och det är dottern Phoebes. Visserligen känner hon inte till något av den händelse som lett till att hon befinner sig där är i livet, men det hade ändå varit intressant att få läsa hennes syn på livet med den som hon tror är hennes mamma. Främst hade det varit intressant eftersom hennes syn på världen skiljer sig så mycket från alla andras. Genom andras beskrivning av Phoebe och egen erfarenhet av personer med Down's så verkar Phoebe ha en betydligt mer positiv syn på välden och ha en livsglädje som inte många andra har. Hennes tvillingbror tänker om henne att She seemed not o worry very much about things, but rather to accept the world as a fascinating and unusual place where anything might happen.

Men det är förstås det som gör att författaren valt att inte skriva om Phoebes perspektiv; det är svårt att sätta sig in i hur en person med Down's ser på världen och risken är att det inte blir bra om man försöker. Jag förstår därför att författaren valt som hon gjort, för med tanke på hur hon skriver så tror jag inte att hon hade klarat av att göra det på ett bra sätt. Det hindrar dock inte att jag skulle vilja läsa om hennes perspektiv på saker och ting.

Jag tyckte om den här romanen eftersom den hade en spännande intrig och man ville läsa vidare för att få veta hur det skulle gå, även om slutet till viss del var förutsägbart. Den hade också en symbolik som skulle göra den väldigt tacksam att analysera, t ex är snö återkommande och kan sägas symbolisera kylan som karaktäriserar David efter hans svek. Kim Edwards skriver också väldigt bra. Men det jag mest gillar med romanen är att den ger en hel del att tänka på.