Tillsammans

Tillsammans är en ungdomsroman av Denise Rudberg. Jag har tidigare läst två av hennes vuxenromaner, Jenny S och Matilde. Jag tyckte inte att någon av dem var speciellt bra, men den första var i alla fall lite bättre än den andra, som jag inte alls gillade. När jag hade läst Matilde bestämde jag mig därför för att inte läsa mer av Denise Rudberg. Men så fick jag syn på den här ungdomsromanen och när jag läste baksidestexten kände jag mig lockad att läsa den.

Den handlar om Alexander, Theresa och Jacob som inte känner varandra trots att de alla tre bor på Djurgården. De har helt oika bakgrund och familjeförhållanden, men på en matlagningskurs lär de känna varandra och blir vänner. Omständiheterna för dem ut på en ö i Stockholms skärgård, men i skuggorna lurar också ett hot. Det är någon som är ute efter en av dem.

Baksidestexten ger intrycket av att romanen är lite spännande, men det är den inte. Det är en roman om relationer, vänskap och kärlek. Språket är precis lika enkelt som i Denise Rudbergs andra romaner, men eftersom det här är en ungdomsroman tycker jag inte att det gör något. Huvudpersonerna är förstås en aning stereotypa och visst hade man kunnat utveckla deras tankar och känslor ytterligare, men jag tycker inte att det stör särskilt mycket att huvudpersonerna är en aning stereotypa.

Jag tyckte verkligen om den här boken och sträckläste den på en eftermiddag. Den är visserligen bara 200 sidor i pocketformat och är väldigt enkelt skriven med korta kapitel och det händer saker hela tiden. Jag upplevde den som en perfekt sommarlovsroman, som passar för att läsas i solstolen en solig sommardag eller, som i mitt fall, inne i soffan en varm dag med åskväder. Jag kan också mycket väl tänka mig att använda den här romanen i min undervisning, främst för att det är en relationsroman med två killar i huvudrollen men också för att den är enkel och lättläst. Även om författaren inte går särskilt djupt i romanen, så kan man ju ändå diskutera det som förekommer i romaen, t ex misshandel och mobbing.

Något som jag retat mig på i tidigare romaner av Denise Rudberg är hennes namedropping och fixering vid märkeskläder och inneklubbar och det är något som saknas helt i den här romanen., vilket enbart är positivt. Jag tycker helt klart att hon gör sig mycket bättre som ungdomsförfattare än som vuxenförfattare och hoppas att hon själv inser det. Jag är fortfarande inte särskilt sugen på att läsa hennes andra vuxenromaner, men jag kan knappt vänta tills jag får läsa uppföljaren till den här romanen. Tydligen kommer den ut i sommar och jag ser fram emot att få ta den med till stugan och bara koppla av en stund i solen med den.