Huvudperson i Mellan himmel och jord av Niccolò Ammaniti är 13-årige Cristiano Zena, men romanen handlar nästan lika mycket om hans far Rino, en arbetslös alkoholiserad skinhead, och faderns två vänner Danilo Aprea och Quattro Formaggi. Cristianos mamma har övergett honom och fadern och Rino är inte precis någon respektabel samhällsmedborgare. Av rädsla för att de sociala myndigheterna ska ta sonen ifrån honom planerar Rino och hans vänner att spränga en bankomat, men saker och ting går inte riktigt som planerat.Jag fastnade i den här romanen ganska snabbt. Man förstår redan från början att något hemskt kommer att hända och man vill läsa vidare för att få veta vad det är som ska ske. Det som gjorde att jag fastnade var beskrivningen av hur Rino skickar ut Cristiano i vinterkylan för att skjuta en hund, just för att jag tyckte att det var så hemskt:
Ena halvan av hjärnan sa att det visst var tillräckligt med stake i grabben för att han skulle våga skjuta en hund. Men den andra var inte lika övertygad om saken. Cristiano var fortfarande alldeles för mycket ett barn, han gjorde saker bara för att han var rädd för pappa. Och när man gör saker av rädsla och inte av ursinne så har man inte tillräckligt mycket stake i sig för att klara av att sätta fingret på avtryckaren.
Det är en mörk stämning i romanen, utan att för den skull vara dyster. Författaren lyckas faktiskt blanda in lite humor i allt elände. Jag gissar att romanen är tänkt att vara samhällskritisk och visst går det budskapet fram, men jag tror att det hade kommit fram ännu bättre om karaktärerna hade varit lite mer "normala" istället för utflippade och knäppa.
Jag hade lite svårt att bestämma mig för om jag gillade den här romanen eller inte. I början tyckte jag att den var bra, men på slutet blev den lite konstig. Dessutom tycker jag inte att det var lika intressant att läsa om alla karaktärer. De kanske var nödvändiga för historien, men man hade inte behövt ha så ingående kunskap om dem. I slutändan bestämde jag mig i alla fall för att jag gillade den mer än jag inte gillade den.
