Otroligt men sant

Jag köpte Otroligt men sant av John Searles på bokrean mest bara för att köpa upp de pengar jag fått i julklapp. Den var därför inte ett av mina förstahansval, men jag ångrar inte att jag köpte den. Den var både spännande och intressant skriven.

Ronnie Chase dog i en bilolycka på sin examensdag. Fem år senare dyker hans flickvän Melissa upp hemma hos Ronnies mamma och bror. Melissa var också med vid olyckan och de har inte sett henne sedan dess. Hennes ansikte är vanställt och hon har chockerande nyheter- hon är med barn och hon vet helt säkert att barnet är Ronnies.

Handlingen var så pass intressant att jag fastnade redan efter några sidor. Är barnet verkligen Ronnies?. Och vad hände egentligen på examenskvällen? Varför har Ronnies bror Philip benet gipsat? Vad har hänt med Ronnies familj efter hans död? Man vill hela tiden läsa vidare för att få svar på dessa och många andra frågor. Bitvis är den här romanen lika spännande som en thriller. Jag tror att den skulle göra sig väldigt bra som film.

Romanen är också skriven på ett intressant sätt, eftersom den inte är skriven i kronologisk ordning. Vissa kapitel handlar om nutiden och andra handlar om dåtiden och för den här romanen är det ett mycket passande sätt att berätta historien eftesom den annars riskerar att bli för enkel och förutsägbar. Som läsare får man pussla ihop vad som hänt från tiden just före olyckan till nutid från den information som man får under romanen. Därför får man inte en fullständigt komplett bild förrän i slutet.

Jag uppskattade berättarperspektivet i romanen väldigt mycket. Det är en allvetande berättare med väldigt tydlig närvaro. Den allvetande berättaren gör också att övergångarna mellan de olika personernas perspektiv kan bli väldigt lätta och smidiga: Philip fortsätter att titta men kan förstås inte se när Bill stänger dörren efter sig och går in i vardagsrummet i sitt och Gails hus. Han kan inte se när Bill står på trasmattan vid källardörren och plockar med cigaretten medan han lyssnar på ljudet av Gails stönanden nere i källaren.

Ibland vänder sig berättaren till läsaren: Det finns en sak till du nog skulle vilja se, något som är bra mycket oroande än det du hittills har sett och som döljer sig bakom bedrumsdörren. Men, precis som Melissa sa till sitt ofödda barn på vägen hem i bilen: 'Inte än'. Tills vidare låter vi det vara, medan hon sover och världen stilla rör sig runt henne.

Karaktärerna var ganska välbeskrivna, även om vissa var mer beskrivna än andra. Man fick en väldigt tydlig bild av onnie och Philips mamma och av Philip och Melissa. Men man kunde gärna ha fått lära Philips pappa och andra lite mer.

Den här romanen gick lätt och snabbt att läsa, dels för att den var enkelt skriven och dels för att den hade en spännande intrig. Jag har aldrig hört talas om författaren tidigare, men det stod att han skrivit en roman innan denna, Boy still missing, och den är jag väldigt sugen på att läsa.