fredag, juni 24, 2011

The Hotel New Hampshire

Jag bytte till mig The Hotel New Hampshire av John Irving i bibliotekets bokbytarväska förra sommaren. Jag har dock inte kommit mig för att läsa den förrän och hade det inte varit för att någon verkligen rekommenderade den så hade det säkert dröjt ännu längre innan jag läst den. Och det hade verkligen varit synd, för jag tyckte väldigt mycket om den.

Den handlar om familjen Berry. Fadern, Win Berry, är en drömmare. Det börjar med att han får överta en björn vid namn State o' Maine (som sedan får namnet Earl) och en gammal motorcykel och tack vare deras turnéer får han pengar nog att studera på Harvard och gifta sig och skaffa familj. Tillsammans med frun Mary och barnen Frank, Franny, John, Lilly och Egg startar han det första Hotel New Hampshire. Med tiden blir det två till Hotel New Hampshire och en ung kvinna förklädd till björn, blinda hotellägare, våldtagna kvinnor, radikala världsförbättrare, en uppstoppad hund och en grupp prostituerade gör vardagen bisarrt dramatisk.

Den här romanen är osannolik och inte det minsta trovärdig när det gäller handlingen, men under allt det galna finns en kärna av allvar som i allra högsta grad är trovärdig. Jag har aldrig läst något av John Irving förut (fast jag har sett filmen Garp och hans värld och Ciderhusreglerna), men han skriver verkligen bra. Jag tycker om att han lyckas skriva en så rolig och ändå så allvarlig roman.

Illusioner/drömmar vs verklighet är ett tema som han tar upp i romanen, som faktisk är lite sagolik ibland. Jag gillar speciellt det sagolikt bisarra i scenen där de hämnas på Frannys våldtäktsman. Ett annat tema som han tar upp i den här romanen är syskonkärlek; syskonen Berry slåss som de flesta syskon gör men håller ihop när andra ger sig på någon av dem (dock är jag inte så förtjust i den incestuösa kärleken mellan Franny och berättarjaget John). Ytterligare ett tema är sexualitet på olika sätt: homosexualitet, prostitution och sexuellt våld. Det verkar som att John Irving är ganska sexuellt frigjord för att vara amerikan och att han verkligen värnar om sexuellt utsatta och det gillar jag.

Jag gillar också att han, trots att han är amerikan, lyckas kritisera det amerikanska samhället: 'My God', Franny would say later. 'They would bring their daughter to see a murder, but they wouldn't even let her hear about an orgasm. Americans sure are strange.'

Den här romanen är rolig och jag skrattade högt flera gånger (förolämpningen You turd in a birdbath tyckte jag t ex var väldigt rolig), men den är så mycket mer än så. Detta är en roman som gör att man måste tänka och fundera, och gärna också diskutera, och det gillar jag.

torsdag, juni 16, 2011

The Queen of New Beginnings

Jag köpte The Queen of New Beginnings av Erica James när jag var i London i somras. På Waterstones fanns det hur många böcker som helst av henne och jag köpte ett par stycken. Jag undrade hur det kom sig att hennes böcker inte finns översatta till svenska, men efter att ha läst The Holiday av henne så förstod jag varför.

Denna roman var dock en aning bättre än The Holiday, men någon bra litteratur är det inte. Författaren kan inte konsten att gestalta, utan skriver allting precis som om jag som läsare är alldeles för dum för att läsa mellan raderna. Dessutom tycker jag inte att hon lyckas speciellt bra med att skapa karaktärer som jag tycker om och engagerar mig i.

Den här romanen handlar om Alice, som på grund av sitt förflutna börjat ett nytt liv, och Clayton, som på grund av omständigheterna tvingats börja ett nytt liv. De träffas till en början under falska identiteter, men när de väl lär känna varandra faller de för varandra. Men självklart händer det saker som komplicerar det hela.

Den här romanen hade en liten antydan till humor, som inte fanns i The Holiday och det är förstås ett plus. Handlingen var också intressantare och karaktärerna var mer trovärdiga än i The Holiday. Språkligt är den enkel och lättläst, fast jag irriterar mig på att författaren överanvänder vissa ord och uttryck. "Kill your darlings" fick jag lära mig på kursen i litterär gestaltning på KomVux och det borde även Erica James få lära sig.

Den här romanen var bättre än den förra jag läste av samma författare, men det innebär inte att den var bra. Jag kommer knappast att läsa fler böcker av Erica James.