Nu har jag läst ännu en fantastiskt bra bok av Joanne Harris; Gentlemän och spelare. Det är hennes allra senaste bok och den utspelar sig på den anrika pojkskolan St Oswalds. Där finns ett antal gamla lärare, t ex Roy Straitley, som har varit på skolan i evigheter. Det här året kommer också ett antal nya lärare till skolan och en av dessa har ett dolt motiv med att komma dit, nämligen hämnd; hämnd för något som hände på skolan för många år sedan. Men hämnden måste vara smart upplagd för att slå så hårt som möjligt och för att de berörda ska förstå vem som hämnas.
Jag blev nästan genast fast i den här boken. Den var intressant upplagd- som ett schackspel- med vissa kapitel, markerade med vit schackpjäs, som handlade om läraren Straitley och vissa kapitel, markerade med svart schackpjäs, som handlade om den mystiska hämnaren. Vissa kapitel handlade också om denna mystiska persons barndom och om vad som ledde fram till händelsen som denna person är ute efter att hämnas. Romanen är mycket väl disponerad; det avslöjas hela tiden precis lagom mycket för att man ska hålla nyfikenheten vid liv.
Trots detta så gissade jag mig till vem den mystiska personen är redan efter cirka fyrtio sidor. Det gjorde dock inte så mycket; jag ville naturlgitvis läsa vidare och se om jag hade rätt. Som vanligt i Harris böcker är språket väldigt bra. Det är enkelt, fast ändå mycket skickligt formulerat. Den här boken var spännande och intressant och jag blir bara mer och mer imponerad av Joanne Harris som författare.
tisdag, november 28, 2006
måndag, november 27, 2006
The secret diary of Adrian Mole aged 13 and 3/4
Jag har faktiskt läst The secret diary of Adrian Mole aged 13 and 3/4 av Sue Townsend för länge sedan när jag gick i gymnasiet. Nu läste jag den för en gruppuppgift i skolan. Jag mindes dock inte särskilt mycket av den från när jag läste den tidigare, utom vissa delar som tydligen gjort intryck.
Boken handlar om Adrian Mole, och sträcker sig från det att han är 13 år och 3/4 fram till dess att han är drygt 15. Han är på samma gång en helt vanlig tonåring och en ganska ovanlig tonåring. Han är rätt självisk, men samtidigt är han väldigt hjälpsam mot andra. Hans mamma har ett förhållande med grannen, med vilken hon senare lämnar familjen. Adrian får då mer eller mindre ta hand om sin pappa som dessutom blir arbetslös. Adrian skaffar också en flickvän, Pandora. För att få bättre betyg hjälper han också en gammal otrevlig man att städa och diverse andra saker.
Den här boken, som förstås är skriven i dagboksform, är väldigt lättläst och det tar inte lång tid att läsa den. Den är dock ganska ytlig och mer av en rapport om olika händelser och väldigt sällan några känslor. Det tycker jag gör att den känns ganska tråkig. Man får ingen känsla av att dagboken är autentisk. Jag har därför svårt för att identifiera mig med och engagera mig i karaktärernas liv.
Tanken med boken är att den ska vara rolig, men jag tycker inte att den är särskilt kul. Visst skrattade jag till på ett par ställen, men mest känns det som ett ansträngt försök till att vara rolig. Dock vill jag minnas att jag tyckte att den här boken var riktigt bra när jag läste den som tonåring. Jag har ju dessutom läst alla de andra böckerna om Adrian Mole, så det borde vara ett tecken på att jag gillade den. Så det är förstås möjligt att det är min ålder (och kanske också läserfarenhet) som gör att jag inte tycker så mycket om den nu. Därför kan det mycket väl tänkas att det är en lämplig och uppskattad bok för tonåringar.
Boken handlar om Adrian Mole, och sträcker sig från det att han är 13 år och 3/4 fram till dess att han är drygt 15. Han är på samma gång en helt vanlig tonåring och en ganska ovanlig tonåring. Han är rätt självisk, men samtidigt är han väldigt hjälpsam mot andra. Hans mamma har ett förhållande med grannen, med vilken hon senare lämnar familjen. Adrian får då mer eller mindre ta hand om sin pappa som dessutom blir arbetslös. Adrian skaffar också en flickvän, Pandora. För att få bättre betyg hjälper han också en gammal otrevlig man att städa och diverse andra saker.
Den här boken, som förstås är skriven i dagboksform, är väldigt lättläst och det tar inte lång tid att läsa den. Den är dock ganska ytlig och mer av en rapport om olika händelser och väldigt sällan några känslor. Det tycker jag gör att den känns ganska tråkig. Man får ingen känsla av att dagboken är autentisk. Jag har därför svårt för att identifiera mig med och engagera mig i karaktärernas liv.
Tanken med boken är att den ska vara rolig, men jag tycker inte att den är särskilt kul. Visst skrattade jag till på ett par ställen, men mest känns det som ett ansträngt försök till att vara rolig. Dock vill jag minnas att jag tyckte att den här boken var riktigt bra när jag läste den som tonåring. Jag har ju dessutom läst alla de andra böckerna om Adrian Mole, så det borde vara ett tecken på att jag gillade den. Så det är förstås möjligt att det är min ålder (och kanske också läserfarenhet) som gör att jag inte tycker så mycket om den nu. Därför kan det mycket väl tänkas att det är en lämplig och uppskattad bok för tonåringar.
måndag, november 20, 2006
Blue
Blue av Sue Mayfield är ytterligare en engelsk ungdomsroman. Jag läste den dock inte för något specifikt skolarbete, utan hittade den bara på biblioteket när jag lånade böcker till en uppgift. Blue börjar med att en flicka, Anna, begår självmord. Sedan delas boken upp i tre trådar: Annass bästa vän Melanie berättar vad som har hänt tidigare och hennes mamma och pappa läser i hennes dagbok, och på så vis får man också reda på Annas tankar och känslor om det som händer.
Ibland kunde den vara lite förvirrande med alla olika trådar, men inte så mycket att läsningen stördes av det. Det var också lite irriterande med alla upprepningar. Man fick ta del av vissa saker genom Melanie, men sedan upprepades samma sak i Annas dagboksanteckningar. Detta hade kunnat vara intressant om man bara hade fått ta del av Annas tankar, känslor o s v om detta, men så var det oftast inte.
Den här boken var mycket enkel att läsa. Språket var enkelt och de korta kapitlen bidrog till känslan av att den var enkel. Handlingen var också ganska engagerande. Temat i boken är vänskap. Den handlar också en hel del om mobbing. Detta är naturligtvis viktiga ämnen och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att använda boken i skolan just för att ta upp sådana saker. Den var dock väldigt flickaktig, så jag har svårt att tänka mig att den skulle kunna engagera en hel klass.
Ibland kunde den vara lite förvirrande med alla olika trådar, men inte så mycket att läsningen stördes av det. Det var också lite irriterande med alla upprepningar. Man fick ta del av vissa saker genom Melanie, men sedan upprepades samma sak i Annas dagboksanteckningar. Detta hade kunnat vara intressant om man bara hade fått ta del av Annas tankar, känslor o s v om detta, men så var det oftast inte.
Den här boken var mycket enkel att läsa. Språket var enkelt och de korta kapitlen bidrog till känslan av att den var enkel. Handlingen var också ganska engagerande. Temat i boken är vänskap. Den handlar också en hel del om mobbing. Detta är naturligtvis viktiga ämnen och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att använda boken i skolan just för att ta upp sådana saker. Den var dock väldigt flickaktig, så jag har svårt att tänka mig att den skulle kunna engagera en hel klass.
fredag, november 17, 2006
Homecoming
Homecoming av Cynthia Voigt är ytterligare en ungdomsroman på engelska som jag läst på grund av ett skolarbete. Valet av bok var dock fritt. Romanen handlar om fyra barn som blir övergivna av sin mamma på en parkeringsplats utanför ett köpcenter. De var på väg till en släkting och den äldsta systern Dicey föreslår att de ska gå dit. På kartan ser det inte så långt ut, men det är det. De har inte särskilt mycket pengar och det är svårt för dem att klara sig. Och när de väl kommer fram till sitt mål visar det sig att resan inte är slut.
Språket i boken var ganska enkelt och den var som en äventyrsroman. Därför tror jag att detta är en roman som kan intressera ungdomar. Dock tror jag inte att jag kommer att använda den i min undervisning, utom möjligen för att exemplifiera saker i det amerikanska samhället. Själv hade jag bitvis lite svårt att engagera mig i handlingen.
Karaktärerna var inte heller särskilt intressanta, med undantag för några mindre viktiga karaktärer som jag gärna skulle ha velat veta mer om. Till exmpel mamman- varför övergav hon sina barn? Vad var det som ledde fram till att hon hamnade där hon gjorde? Varför blev det som det blev? Även mormodern och den yngre systern Maybeth, som inte talar annat än i den närmaste familjen är intressanta karaktärer. Det är dock möjligt att man får veta mer om dem i senare i serien.
Boken är nämligen ett bra exempel på amerikanska värderingar. Barnen är visserligen fattiga, men de har sin stolthet och vägrar söka hjälp hos socialtjänsten och vägrar ta emot välgörenhet. Dicey är mycket företagsam och istället för att tigga eller stjäla pengar lyckas hon hitta olika arbeten för att tjäna lite pengar, t ex att bära folks matvarukassar i shoppingcenter. När de kommer fram till släktingen skaffar hon också ett arbete. Hon köper utrustning för att putsa fönster och skaffar sig snabbt en kundkrets bland affärsinnehavarna i området.
Detta är som nämnts den första boken i en serie. Jag vet inte om jag är intresserad av att läsa fler böcker, men om jag gör det så är det förmodligen bara för att få bekräftat att huvudpersonen Dicey kommer att lyckas i livet och bli rik och lycklig.
Språket i boken var ganska enkelt och den var som en äventyrsroman. Därför tror jag att detta är en roman som kan intressera ungdomar. Dock tror jag inte att jag kommer att använda den i min undervisning, utom möjligen för att exemplifiera saker i det amerikanska samhället. Själv hade jag bitvis lite svårt att engagera mig i handlingen.
Karaktärerna var inte heller särskilt intressanta, med undantag för några mindre viktiga karaktärer som jag gärna skulle ha velat veta mer om. Till exmpel mamman- varför övergav hon sina barn? Vad var det som ledde fram till att hon hamnade där hon gjorde? Varför blev det som det blev? Även mormodern och den yngre systern Maybeth, som inte talar annat än i den närmaste familjen är intressanta karaktärer. Det är dock möjligt att man får veta mer om dem i senare i serien.
Boken är nämligen ett bra exempel på amerikanska värderingar. Barnen är visserligen fattiga, men de har sin stolthet och vägrar söka hjälp hos socialtjänsten och vägrar ta emot välgörenhet. Dicey är mycket företagsam och istället för att tigga eller stjäla pengar lyckas hon hitta olika arbeten för att tjäna lite pengar, t ex att bära folks matvarukassar i shoppingcenter. När de kommer fram till släktingen skaffar hon också ett arbete. Hon köper utrustning för att putsa fönster och skaffar sig snabbt en kundkrets bland affärsinnehavarna i området.
Detta är som nämnts den första boken i en serie. Jag vet inte om jag är intresserad av att läsa fler böcker, men om jag gör det så är det förmodligen bara för att få bekräftat att huvudpersonen Dicey kommer att lyckas i livet och bli rik och lycklig.
lördag, november 11, 2006
Saknad- Jennie 3 år
Det var egentligen meningen att jag skulle ha läst Saknad- Jennie 3 år av Caroline B. Cooney på engelska för en uppgift i skolan, men eftersom jag inte lyckades få tag på den på engelska (på grund av att en person inte lämnat tillbaka boken i tid på biblioteket- finns det någon mer irriterande?) så fick det bli på svenska.
Den handlar om femtonåriga Janie som en dag får syn på en bild på ett saknat barn på baksidan av ett möjlkpaket. Barnet på bilden försvann från ett köpcenter i New Yersey när hon var 3 år gammal. Janie känner igen barnet och inser att det är hon själv. Men kan hennes föräldrar verkligen ha kidnappat henne? Det hela verkar så otroligt, men Janie kan inte släppa tankarna på detta. Som en bihandling finns också kärlekshistorien mellan Janie och grannpojken Reeve.
Eftersom detta är en ungdomsroman är den väldigt lättläst och det var inga problem att läsa ut den på en dag. Meningarna är korta och språket relativt enkelt. Översättningen kunde dock ha varit bättre. Den var intressant och fångade i alla fal mitt intresse med en gång. Kanske för att jag kan känna igen mig lite i den genom att jag som barn ibland önskade att det skulle visa sig att mina föräldrar egentligen inte var mina riktiga föräldrar. Jag tror också att det skulle gå bra att använda den här boken i skolan, både på svenska och engelska, för jag tror att de flesta tonåringar kan känna igen sig i den.
Den handlar om femtonåriga Janie som en dag får syn på en bild på ett saknat barn på baksidan av ett möjlkpaket. Barnet på bilden försvann från ett köpcenter i New Yersey när hon var 3 år gammal. Janie känner igen barnet och inser att det är hon själv. Men kan hennes föräldrar verkligen ha kidnappat henne? Det hela verkar så otroligt, men Janie kan inte släppa tankarna på detta. Som en bihandling finns också kärlekshistorien mellan Janie och grannpojken Reeve.
Eftersom detta är en ungdomsroman är den väldigt lättläst och det var inga problem att läsa ut den på en dag. Meningarna är korta och språket relativt enkelt. Översättningen kunde dock ha varit bättre. Den var intressant och fångade i alla fal mitt intresse med en gång. Kanske för att jag kan känna igen mig lite i den genom att jag som barn ibland önskade att det skulle visa sig att mina föräldrar egentligen inte var mina riktiga föräldrar. Jag tror också att det skulle gå bra att använda den här boken i skolan, både på svenska och engelska, för jag tror att de flesta tonåringar kan känna igen sig i den.
fredag, november 10, 2006
Var är Jane Eyre?
Var är Jane Ayre? av Jasper Fforde är den första boken om Torsdag Nesta. Hon bor i någon slags parallellvärld till vår. Året är 1985 och Krimkriget pågår fortfarande. Tidsresor förekommer, Wales är inte en del av Storbritannnien, utan är en folkrepublik, och dronter hålls som husdjur. Litteratur är betydligt viktigare i hennes värld än i vår och Torsdag Nesta arbetar som kriminalare vid litteraturroteln i London. Superskurken Acheron Hades stjäl ett orginalmanuskript av Dickens och snart dyker en av karaktärerna i boken upp död. Han har också blivit utplånad i alla senare utgåvor. Riktigt allvarligt bli det dock inte förrän Jane Ayre kidnappas. Torsdag Nesta blir då tvungen att själv bege sig in i romanen för att förhindra kaos.
Detta är en roman full med ordlekar och litterära anspelningar. Den påminner mig om Liftarens guide till galaxen, Terry Pratchetts böcker och Harry Potter. Lite drag av Monty Python finns det också, precis som det står på bokens baksida. jag tyckte väldigt mycket om den här romanen och skrattade faktiskt högt ibland medan jag läste. Jag gillade Liftarens guide till galaxen, men jag tyckte ännu bättre om denna. Det tror jag beror på att litteratur är en sådan viktig del i den. Litteratur är en viktig del i mitt liv också.
Jag tycker också om när karaktärerna har namn med btydeleser som gör att man kan tolka in hur de är, t ex jack Schitt och Felix Tabularasa. Ett annat exempel på detta är superskurken Acheron Hades och hans bror Styx. Eftersom mytologi är ett stort intresse för mig uppskattar jag namn ur mytologin. Jag gillar också lite absurd humor som t ex följande citat: Han klappade på den stora boken som var prosaportalen och beraktade Mycrofts genmanipulerade bokmalar. De ägnade sig åt vila & återhämtning i sin guldfiskskål, de hade just smält ett skrovmål prepositioner, och fes gladeligen apostrofer och et-tecken, luft'n i rumm& va' full av d'om.
Dock hade jag lite svårt att komma in i den i början, men det kan ha berott på att jag hade fullt upp med att plugga till en grammatiktenta, så jag hade inte tid att läsa så mycket. Men när jag väl kom igång läste jag ut de 2/3 av boken som jag hade kvar på en dag. Den var relativt lättläst och språket är enkelt. Jag kan dock tänka mig att den inte är särskilt intressant om man inte har läst eller känner till handlingen i de romaner som det handlar om. Det krävs förstås också att man uppskattar den här typen av humoristisk och fantasifull litteratur för att man ska gilla den här romanen.
Själv kommer jag dock med all säkerhet att läsa också de andra böckerna i serien. Jasper Fforde har skrivit åtminstone fyra böcker till om littkrimmaren Torsdag Nesta, men jag tror att detta är den enda som har utkommit på svenska än så länge. Det spelar dock ingen roll för mig, eftersom jag ändå hade tänkt att läsa resterande böcker på engelska. Det var inga större fel på översättningen men jag tror att detta, likt Harry Potter-böckerna, är en bok som gör sig bäst på originalspråk.
Detta är en roman full med ordlekar och litterära anspelningar. Den påminner mig om Liftarens guide till galaxen, Terry Pratchetts böcker och Harry Potter. Lite drag av Monty Python finns det också, precis som det står på bokens baksida. jag tyckte väldigt mycket om den här romanen och skrattade faktiskt högt ibland medan jag läste. Jag gillade Liftarens guide till galaxen, men jag tyckte ännu bättre om denna. Det tror jag beror på att litteratur är en sådan viktig del i den. Litteratur är en viktig del i mitt liv också.
Jag tycker också om när karaktärerna har namn med btydeleser som gör att man kan tolka in hur de är, t ex jack Schitt och Felix Tabularasa. Ett annat exempel på detta är superskurken Acheron Hades och hans bror Styx. Eftersom mytologi är ett stort intresse för mig uppskattar jag namn ur mytologin. Jag gillar också lite absurd humor som t ex följande citat: Han klappade på den stora boken som var prosaportalen och beraktade Mycrofts genmanipulerade bokmalar. De ägnade sig åt vila & återhämtning i sin guldfiskskål, de hade just smält ett skrovmål prepositioner, och fes gladeligen apostrofer och et-tecken, luft'n i rumm& va' full av d'om.
Dock hade jag lite svårt att komma in i den i början, men det kan ha berott på att jag hade fullt upp med att plugga till en grammatiktenta, så jag hade inte tid att läsa så mycket. Men när jag väl kom igång läste jag ut de 2/3 av boken som jag hade kvar på en dag. Den var relativt lättläst och språket är enkelt. Jag kan dock tänka mig att den inte är särskilt intressant om man inte har läst eller känner till handlingen i de romaner som det handlar om. Det krävs förstås också att man uppskattar den här typen av humoristisk och fantasifull litteratur för att man ska gilla den här romanen.
Själv kommer jag dock med all säkerhet att läsa också de andra böckerna i serien. Jasper Fforde har skrivit åtminstone fyra böcker till om littkrimmaren Torsdag Nesta, men jag tror att detta är den enda som har utkommit på svenska än så länge. Det spelar dock ingen roll för mig, eftersom jag ändå hade tänkt att läsa resterande böcker på engelska. Det var inga större fel på översättningen men jag tror att detta, likt Harry Potter-böckerna, är en bok som gör sig bäst på originalspråk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)