Den blå färgen

Den blå färgen är Tracy Chevaliers debutroman och det märks. Jag har tidigare läst Damen med enhörningen av henne och det märks en viss skillnad i stilen, där författaren skriver med ett bättre språk och med mera säkerhet i Damen med enhörningen, som är hennes tredje roman. Men språket är absolut inte dåligt i den här romanen.

Jag fastnade i handlingen i den här romanen nästan direkt jag började läsa. Den handlar om Ella, som flyttar från USA till Frankrike för att hennes man fått jobb där. Den handlar också om Isabelle, en släkting till Ella som i slutet på 1500-talet lämnade Frankrike och flyttade till Schweiz på grund av religiösa förföljelser. De båda berättelserna berättas i vartannat kapitel, utom i slutet då berättelserna vävs ihop.

Jag gillade upplägget med parallella handlingar och strukturen med att vartannat kapitel handlade om Ella respektive Isabelle. Men jag tyckte inte att de båda berättelserna var likvärdigt intressanta. Ellas historia, med problemen att flytta till en liten fransk by, problemen med maken och förälskelsen i bibliotekarien Jean-Paul, är betydligt intressantare än Isabelles, med fördomarna om henne p g a det röda håret och fascinationen med det blå tyget.

Det finns en viss likhet mellan Den blå färgen och Joanne Harris romaner, kanske främst Underströmmar och En smak av vin, men jag tycker inte riktigt att Tracy Chevalier når upp till Joanne Harris nivå. Dock tyckte jag ändå mycket om den här romanen och ibland ville jag knappt lägga den ifrån mig för att jag ville veta vad som skulle hända härnäst. Fast även om jag tyckte om romanen så var den också lite för väl tillrättalagd, med händelser från 1500-talet som passade så väl ihop med händelser i nutid. Det känns inte heller särskilt trovärdigt att alla personer i stort sett heter samma sak. Exempelivs så är namnen Isabelle och Ella inte särskilt olika och det finns en Jacob och en Susanne både i dåtid och nutid, som dessutom har liknande personlighet. Dessutom heter den man som Isabelle är hemligt förälskad i Paul och den man som Ella blir förälskad i heter Jean-Paul.

Men som sagt så gillade jag den här romanen och jag kommer absolut att läsa fler romaner av Tracy Chevalier eftersom hennes romaner verkar lättlästa och lättsamma. Dessutom har jag redan köpt hennes senaste roman, Burning Bright, så den kommer jag absolut att läsa, men jag tror att jag först ska läsa de romaner som kom före den, t ex Flickan med pärlörhänget (även om jag redan sett filmen) och När änglar faller.