Kleopatras kam

Kleopatras kam av Maria Ernestam handlar om de tre vännerna Mari, Anna och Fredrik som bestämmer sig för att stara ett företag där de löser andra människors problem. Det hela går bra, men plötsligt en dag kommer en kvinna som vill att de ska döda hennes man. Och hon är beredd att betala bra för det.

Jag har tidigare läst Busters öron av samma författare och den tyckte jag väldigt mycket om. Den här romanen når inte riktigt upp till samma nivå. Det blir lite rörigt med tre huvudpersoner, även om jag hela tiden har en känsla av att det är Mari som är den verkliga huvudpersonen, kanske för att det var henne som det första kapitlet handlade om.

Det som gör att det blir rörigt är att de tre olika huvudpersonerna tänker tillbaka och berättar för de andra om saker från sin barndom och även om personliga saker i nuet, men det är svårt att hålla reda på vems mamma som lurade sitt barn att leka luft, vems pappa som var elak jägare, vem som tappat kontakten med sin syster och vem som har och en ex-make på en husbåt i Amsterdam.

Att boken är lite rörig gör också att man har svårt att lära känna huvudpersonerna och därmed att engagera sig i deras liv. Språket i romanen är dock enkelt och flyter på bra. Jag gillar också att författaren tar upp vissa etiska och filosofiska frågor, som om, och i så fall när, det är rätt att döda en annan människa. Är det rätt om personen är ond och elak? Är det rätt om personen själv inte vill leva? Är det rätt om personen förstört en annan människas liv?

Dock tycker jag att författaren kunda ha fokuserat lite mer på dessa frågeställningar istället för att fördjupa sig i personliga problem, som i och för sig är intressanta var för sig, men som blir alldels för mycket när det gäller tre personer. På grund av detta blir romanen bitvis seg och långtråkig. Jag tyckte också att det var lite för lite driv i handlingen; jag kände sällan att jag ville läsa vidare för att jag undrade hur det skulle gå. I alla fall inte förrän jag hunnit ca 200 sidor av bokens 343 sidor.

På omslaget finns ett citat från tidningen Smålänningen, som bland annat säger ...innehållet fler överraskningar än ett KInderägg. Om jag inte minns helt fel från reklamen så ska ett Kinderägg innehålla tre överraskningar, men det gör inte den här romanen. Det märks att författaren vill överraska med de vändningar romaen tar, men jag blir inte överraskad, snarare blir bara mina misstankar om hur saker och ting ligger till bara bekräftade. Endast en gång lyckas författaren överraska mig (också det mot slutet av romanen) och med tanke på hur många "överraskande" vändningar romanen redan tagit är det inte ett särskilt gott betyg, då författarens syfte verkar ha varit att överraska.

På det stora hela tycker jag att den här romanen var ganska medelmåttig. Den var inte särskilt dålig, men inte heller särskilt bra. I slutet av romanen fanns också första kapitlet från Maria Ernestams nästa roman, Alltid hos dig, och den verkade mycket lovande. Jag blev i alla fall högst intresserad av att läsa den redan efter ett par sidor, så det är mycket troligt att jag kommer att läsa den när den kommer ut.