Sekten

Jag har tidigare läst en del ungdomsromaner av Peter Pohl, t ex Janne min vän, och gillat dem så när jag såg Sekten på hyllan i bibliotektet kunde jag inte låta bli att låna den. Sekten handlar om en familj på fem personer. En av döttrarna fick ett glassplitter i ögat och när läkarvetenskapen inte kan hjälpa går de till en healer och ganska snart är de fast i en sekt som leds av Irja Ljusmark. Hon påstår sig vara Guds moder och har kontakt med Gud, Jesus, diverse andra andaroch utomjordingar. Med tiden splittras familjen av vårdnadstvister och andra rättegångar.

Romanen bygger på en verklig händelse och författaren har samlat material från telefonsamtal, intervjuer, tidningsartiklar, radioprogram och samtal med några av de inblandade. Jag tycker att det är väldigt intressant att läsa om sådant här eftersom jag är väldigt intresserad av religion och psykologi. Den här boken var också intressant läsning och det var svårt att lägga ifrån sig boken eftersom man ville läsa vidare för att veta om familjen skulle ta sitt förnuft till fånga och lämna den tokiga sektledaren.

Men trots att jag hade svårt att lägga boken ifrån mig tyckte jag egentligen inte att den här romanen var särskilt bra. Peter Pohl skriver ganska journalistiskt, vilket innebär att han berättar vad som händer i korta, enkla meningar. Det jag saknar är vad personerna tycker, tänker och känner. Jag vill lära känna personerna, inte bara veta vad som händer runt omkring dem. Det kan jag, lika väl som Peter Pohl, ta reda på i tidningsartiklar m m.

Peter Pohl verkar ha skrivit den här boken som en sorts samhällskritik; kritik mot skolan, socialen och rättsväsendet, men den kritiken går inte fram riktigt eftersom han inte fokuserar tillräckligt på det. Eftersom jag inte tycker att man kan lära känna någon av huvudpersonerna och samhällskrikten inte är tillräckligt tydlig så tycker jag inte att boken ger tillräckligt mycket att fundera på. Och det tror jag är nödvändligt för att en sån här bok ska få avsedd effekt. Jag läste den med stort intesse, men sedan jag läste ut den har jag inte ägnat huvudpersonerna en tanke och jag har inte funderat över fenomenet sekter eller samhällets slapphet.

Det är lite synd, eftersom det faktiskt hade kunnat bli en mycket bra roman om författaren hade gått lite mer på djupet i de psykologiska processerna som ligger bakom att man kan bli fast i en sådan här sekt. Materialet som författaren haft att jobba erbjuder tillräckligt av hemskheter som begåtts mot främst barnen, men även de vuxna, men det blir inte riktigt intressant förrän man får veta vad personerna tänker och känner om det. Förmodligen hade boken blivit bättre om den skrivits av någon av de inblandade.

Men ändå tycker jag att den här romanen är läsvärd. Även om den kunde ha gett mer att tänka på så ger den i alla fall lite att fundera över. Och allt som kan vara till hjälp för att människor ska slippa hamna i sekter är bra. Boken är intressant och den är lätt att läsa, vilket tillsammans med att det händer mycket gör att den går väldigt fort att läsa.