Smokin' Seventeen

Nu har jag läst sjuttonde delen i Janet Evanovich serie om Stephanie Plum, Smokin' Seventeen. I den här boken hittas flera lik och morden verkar vara riktade mot Stephanie. Morellis mormor ger henne onda ögat och det ställer till det för Stephanie i relationerna med Morelli och Ranger och hennes mamma försöker hjälpa henne att hitta en ny man.

Den här boken är lika lättläst och underhållande som de övriga böckerna i serien (Lovligt byte, Jagat byte, Nedlagt byte, Fångat byte, Delat byte, Hett byte, Farligt byte, Svårfångat byte, Lätt byte, Gömt byte, Explosivt byte, Twelve Sharp, Lean Mean Thirteen, Fearless Fourteen, Finger Lickin' Fifteen och Sizzling Sixteen), fast jag tycker ändå att denna är snäppet bättre än de senaste böckerna i serien.

Sizzling sixteen

Nu var det ett bra tag sedan jag läste någon roman i serien om Stephanie Plum av Janet Evanovich, men eftersom jag nyligen beställt hem de tre senaste så har jag nu läst bok nummer sexton i serien, Sizzling Sixteen. Jag har tidigare läst de andra böckerna i serien (Lovligt byte, Jagat byte, Nedlagt byte, Fångat byte, Delat byte, Hett byte, Farligt byte, Svårfångat byte, Lätt byte, Gömt byte, Explosivt byte, Twelve Sharp, Lean Mean Thirteen, Fearless Fourteen och Finger Lickin' Fifteen) och gillat dem som enkel, lättsmält sommarläsning.

I den här boken försvinner Stephanies chef Vinnie och hon måste försöka hitta honom samtidigt som hon också måste hitta diverse förrymda småskurkar, som en 72-årig bigamist med fyra fruar och en toalettpapperstjuv. Hennes on/off förhållande med Morelli är för tillfället off och Ranger gör sitt bästa för att få henne i säng.

Som vanligt är detta en roande och underhållande bok. I början var den inte riktigt lika actionfylld och rolig som de brukar vara, men det blir bättre. Karaktärerna är som vanligt korkade, knäppa och kufiska och den här boken fungerade alldeles utmärkt för att hålla mig vaken när jag jobbade.

Left Neglected

Jag köpte Left Neglected av Lisa Genova när jag var i London sist och egentligen köpte jag den med för att man kunde köpa en bok och få den andra för halva priset på WH Smiths. Men den visade sig vara ett bra köp. Den handlar om Sarah, som är en småbarnsmamma i karriären och som lever ett stressigt liv. En dag råkar hon ut för en bilolycka och när hon vaknar upp är inget sig likt. Hon har drabbats av hemispatial neglect, d v s hennes hjärna bortser helt från den vänstra sidan: hon kan inte se något som befinner sig på hennes vänstra sida, hon kan inte använda ben och arm på vänster sida, hon kan inte äta maten som ligger på vänstra sidan om tallriken o s v.

I början tyckte jag att den här romanen var lite tråkig och handlade mest om hennes stressiga liv; jag blev nästan själv stressad av att läsa om det. Men den blir riktigt bra när hon drabbas av "left neglect" och jag ville hela tiden läsa vidare för att få veta hur det skulle gå för henne. Jag gillar slutet, som varken är lyckligt eller olyckligt, utan mer verklighetstroget.

Ibland blir man t o m osäker på om det är fakta eller fiction man läser. Det beror delvis på att den är skriven i jag-form och dels på att författaren verkligen vet vad hon skriver om eftersom hon jobbar inom neurovetenskap och neuropsykologi. Ett budskap med romanen är att det inte är värt att stressa genom livet, utan att det är bättre att sakta ner och njuta lite istället och även om det är ett bra budskap så tyckte jag att det absolut intressantaste med romanen var att få lära mig mer om vänstersidig neglekt. Jag gillade den här romanen och är lite sugen på att läsa hennes första roman, Still Alice.

Bara ett barn

Bara ett barn av Malin Persson Giolito handlar om 7-årige Alex Andersson och några av de vuxna han har omkring sig. Hans lärare Karin upptäcker att han blir misshandlad hemma och han tvångsomhändertas. Advokaten Sophia Weber får hand om hans fall och hon vill verkligen göra vad hon kan för att hjälpa Alex, men det är inte lätt eftersom Alex inte vill berätta. Dessutom finns det andra, som också har pojkens bästa för ögonen, som strävar åt ett annat håll än Sophia. Slutligen inträffar också en allvarlig händelse.

Detta är en sorglig och tragisk berättelse, framför allt eftersom den känns mycket trovärdig. Att myndigheter blundar för saker och ting känner jag till och därför tycker jag att det är viktigt med sådana här romaner som tar upp problemet. Det enda jag inte riktigt gillade var slutet, eftersom jag upplevde att det var allt för lyckligt- jag vet att det sällan bli så rosenrött och lyckligt bara barnet hamnar i fosterhem, även om det är ett bra fosterhem. Men det är en bra bok som tar upp ett viktigt ämne!

När vi försvann

När vi försvann av Cylin Busby och John Busby är en sann berättelse, berättad av far och dotter, om hur hela deras familj tvingades till ett liv i beskydd. John blev skjuten i ansiktet i sitt jobb som polis och trots att han är säker på vem gärningsmannen är går denne fri. Det står snart klart att hela familjen är hotad till livet. John, som fått hela käken bortskjuten, spenderar det mesta av sin tid på sjukhuset och måste anpassa sig till ett helt nytt liv, medan familjen står under polisbevakning. Under ett helt år måste de leva så, tills de väljer att försvinna.

Titeln kan tyckas vara missvisande eftersom boken mestadels handlar om deras liv året efter John blev skjuten, men när man har läst boken förstår man titeln bättre (speciellt om man ser till den engelska titeln, The Year We Disappeared) eftersom den familj de var innan faktiskt försvinner och de försvinner på sätt och vis också ur andra människors liv eftersom de inte kan ha fungerande social relationer.

Vartannat kapitel är skrivet av Cylin och vartannat av John. Det funkar bra och det är intressant att få både en vuxens och ett barns tankar kring det som hände (även om Cylin naturligtvis var vuxen när boken skrevs). Ibland överlappar dock deras berättelser varandra så att det känns som upprepningar, men det är inte så ofta att det stör läsningen.

Jag gillade boken och den gick väldigt fort och lätt att läsa eftersom man hela tiden ville läsa vidare för att få veta vad som skulle hända. Dock tyckte jag att det intressantaste med boken var de samhällskritiska bitarna och jag skulle gärna ha läst mer om det. Jag skulle också gärna ha läst mer om hur deras liv gestaltade sig åren efter flykten. Men det var absolut en läsvärd bok, som jag är glad att jag valde att köpa på bokrean trots att jag först var lite tveksam.

Vickis vintagebutik

Jag har nu läst Vickis vintagebutik av Isabel Wolff. Det är en chic lit-roman som handlar om Vicki som just har öppnat en egen butik där hon säljer vintagekläder. Hon har en del känslomässigt bagage efter att hennes bästa väninna dött och hon just brutit upp från ett seriöst förhållande. Men butiken går bra och hon får kontakt med Mrs Bell, som berättar en historia om sitt förflutna, vilket skapar ett särskilt band mellan dem.

Detta var naturligtvis en enkel, lättläst och förutsägbar roman, precis som chic lit ska vara. Dock tillhör detta inte en av de bättre i genren. Karaktärerna var stereotypa och det var svårt att verkligen engagera sig i dem.

Jag tyckte också att det var tråkigt och ointressant med all information om de gamla kläderna och deras designers. Det förde absolut inte handlingen framåt och mode, inte ens gammalt sådant, intresserar mig helt enkelt inte. Jag tyckte också att det var lite för lite romantik, eller snarare för mycket romantik med den person som så uppenbart är fel och för lite med den person som så uppenbart är rätt.

Denna roman påminde också väldigt mycket om En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon McKenna, utan att riktigt nå upp till samma nivå. På det stora hela var detta en medelmåttig roman som gav en stunds underhållning, men som snabbt kommer att falla i glömska.

Frukost på Tiffany's

Jag har lyssnat på Truman Capotes Frukost på Tiffany's under min första arbetsvecka efter semestern. Det är egentligen mer som en lång novell än en roman och innehöll förutom Frukost på Tiffany's även tre andra kortare noveller. Berättare är Mattias Henriksson och han gör ett bra jobb och har en skön röst att lyssna på.

Frukost på Tiffany's handlar om en ung författare som flyttar in i en lägenhet i New York. Där lär han känna en ung kvinna vid namn Holly Golightly, ett vackert yrväder som ägnar det mesta åt sin tid till att gå på fester och roa sig, gärna med många olika män. De blir vänner och när Holly får problem när hon oavsiktligt syltat in sig med maffian hjälper han henne.

Jag gillar Truman Capotes sätt att skriva (även om jag lyssnade på den), men jag har väldigt svårt för karaktären Holly och förstår inte varför mer eller mindre varenda manlig karaktär är förälskad i henne på olika sätt. Det i hennes beteende som verkar uppfattas som charmigt tycker jag mer tyder på en psykiskt instabil person.

Av de tre noveller som också fanns med gillade jag Ett julminne bäst. Eftersom Frukost på Tiffany's räknas som en klassiker så är det väl en bok man bör ha läst, men jag tycker inte att den var mer än helt okej.

Eld

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är andra delen i en trilogi om det lilla samhället Engelsfors, där apokalypsen kommer att inträffa om inte De utvalda lyckas stoppa den. Linnea, Minoo, Vanessa, Anna-Karin och Ida ska börja andra året på gymnasiet och det blir allt mer uppenbart att något är mycket, mycket fel i Engelsfors. De utvalda kommer allt närmare varandra när de måste samarbeta under förhören av Rådet.

Jag gillade första delen i trologin, Cirkeln, och jag gillade även denna. Eftersom det är en ungdomsroman så är den lättläst och det händer saker hela tiden. Jag mer eller mindre sträckläste den mer än 600 sidor långa romanen.

Jag gillar karaktärerna och jag gillar att de har helt vanliga ungdomsproblem, trots att de är häxor. Jag tyckte dock att denna andra del var snäppet bättre än den första delen. Jag väntar dock med spänning på den tredje delen!

39årskrisen

39årskrisen av Jane Green är en chic lit roman som handlar om några personer som var vänner när de var unga men av olika anledningar har glidit ifrån varandra. Endast en av dem, Tom, har hållit kontakten med dem alla. När han dör träffas de andra och upptäcker att vänskapsbanden är lika starka nu som förr och Toms död får dem alla att börja tänka och omvärdera sina liv.

Jag har tidigare läst ett par romaner av Jane Green och de har varit helt okej. Inte bra, men inte heller dåliga. Denna roman var också ganska medelmåttig, fast är nog en av de bästa jag läst av henne. Detta eftersom det viktiga i den är vänskapsrelationen och inte kärleksrelationen, vilket gör den lite intressantare.

Karaktärerna är lagom stereotypiska, handlingen lagom förutsägbar och språket är enkelt och lättläst. Dock tycker jag att slutet kunde ha varit bättre. Den slutar förstås lyckligt för alla, men slutet känns väldigt hastigt och inte som ett riktigt avslut. Det känns nästan som om författaren tröttnade och i all hast knåpade ihop ett sista kapitel där hon kortfattat förklarar vad som hände alla.

Den här romanen var helt okej som sommarläsning och jag tror att den också skulle göra sig bra som film.