Den indiske tolken

Den indiske tolken är en novellsamling av Jhumpa Lahiri. Det är hennes debutbok och den innehåller nio noveller. De nio novellerna tar på olika sätt upp temat utanförskap. Jhumpa Lahiri föddes av indiska föräldrar i London, men har växt upp i USA. Hennes många resor till Calcutta har inspirerat henne till novellerna och huvudpersonerna i de flesta av novellerna är indier i USA. Andra teman som tas upp är relationsproblem och föreställningar om identitet.

Det är som vanligt svårt att skriva något sammanfattande om en novellsamling, men som helhet tyckte jag att den här samlingen var väldigt bra. Det finns ett gemensamt tema i de olika novellerna trots att handlingen i dem är väldigt olika och det gillar jag. Men såklart så gillade jag vissa noveller mer än andra. Den första novellen, En temporär historia, som handlar om ett ungt par med problem som under strömavbrott leker en sanningslek som får deras äktenskap att hotas än mer tyckte jag om.

Likaså tyckte jag om Hos mrs Sen, som handlar om Eliot som på dagarna är hos sin barnvakt mrs Sen. Mrs Sen lider av att vara i USA, skild från sin familj i Calcutta. Jag gillade också Ett välsignat hus, för att jag fann en sorts humor i den. Den handlar om ett ungt indiskt par som hittar en massa kristna attiraljer, som Jesusdekaler och Madonnastatyer, i huset de just köpt. Bibi Haldars bot, som handlar om en kvinna i Indien som blir utstött av familj och grannar för att hon är mentalt sjuk (i själva verket har hon troligtvis epilepsi) tyckte jag också väldigt mycket om, kanske mest för att det inte är allt för länge sedan epileptiker även här i Sverige ansågs mentalt sjuka.

Jag tyckte också väldigt mycket om Den tredje kontinenten, som handlar om en indisk man i USA vars bror arrangerar ett äktenskap för honom med en indisk kvinna som kommer till honom i USA. Den här novellen påminner ganska mycket om filmen The namesake, fast förstås mycket kortare och den påminde mig också om Monica Alis roman Brick Lane.

Jhumpa Lahiri fick Pulitzerpriset för den här novellsamlingen och det är lätt att förstå varför. Hon skriver mycket bra, språket är enkelt men också vackert och hon berättar sina noveller med en egen stil, både allvarlig och lite ironiskt humoristisk. Jag gillade den väldigt mycket och jag hoppas att hon fortsätter att skriva. Jag vill väldigt gärna läsa mer av henne.