Damen med enhörningen

Jag har sett filmen Flickan med pärlörhänget, som baseras på en roman av Tracy Chevalier. Romanen i sin tur baserar sig på ett konstverk. Den idén tilltalar mig, eftersom jag själv gillar att söka inspriration för mitt skrivande i bilder. Så när jag hittade Damen med enhörningen av samma författare och såg att också den baserar sig på ett känt konstverk köpte jag den.

Damen med enhörningen handlar om konstnären och kvinnokarlen Nicolas des Innocentes som av Jean Le Viste får i uppdrag att måla en förlaga till sex tapeter som ska täcka festsalen i Le Vistes hem. Under arbetets gång förälskar sig Nicolas i Le Vistes dotter Claude och hon ger honom inspiration till sitt konstverk. Vävaren Georges de la Chapelle i Bryssel blir den som får uppdraget att väva tapeterna och Nicolas åker dit för att överse och hjälpa till med arbetet. Detta vävningsuppdrag får konsekvenser både för de la Chapelles hustru och dotter.

Jag fastnade i den här romanen så fort jag började läsa. Jag gillar upplägget med att låta historien framskrida genom de olika karaktärernas synvinkel. Varje karaktär har därför ett eget kapitel med namnet som titel och som då är berättar-jaget i just det kapitlet. Det gör i och för sig att man ibland måste stanna upp och påminna sig om vem det är som är jaget i just det kapitlet, men jag tycker inte att det stör lika mycket som det ibland kan göra.

Chevalier skriver rätt bra, enkelt och lättsamt. Historien är också väldigt intressant och jag blev som sagt fångad redan från första början. Detta beror nog till stor del på att hon har lagt ner ganska mycket arbete på att forska om det aktuella konstverket (detta framkommer också i efterordet där hon hänvisar till olika källor). Hon är också duktig på att analysera och läsa in saker i konstverket. Jag tyckte att idén var bra och resultatet visade sig också vara mycket bra.

Jag gillade att det fanns bilder på de sex tapeterna med Damen och enhörningen i början och slutet av romanen; det förhöjde läsupplevelsen att kunna titta på det som beskrevs i texten.
Det var bra flyt i berättelsen och jag gillade slutet, men jag anar att det råder delade meningar om det. Den här romanen påminner mig en hel del om Joanne Harris romaner, kanske främst Kärlekens dårar, och eftersom jag gillar hennes romaner är det ett gott betyg (även om jag inte riktigt tycker att den här romanen når upp till hennes klass). Jag kommer absolut att läsa fler romaner av Tracy Chevalier, också Flickan med pärlörhänget, även om jag redan sett filmen (det var dock ganska länge sedan).