Våga flyga

Lisa Jewell heter författaren till Våga flyga, som handlar om Leah som ofta sitter i fönstret och betraktar människorna i huset mittemot. Det verkar vara någon sorts kollektiv med en konstig blandning av människor. En dag lär hon av en slump känna husets ägare Toby och när han ber henne om råd i en svår fråga är hon villig att hjälpa till. Toby, en misslyckad poet, har fått ett gäng inneboende på halsen och han behöver hjälp av Leah för att få dem ur huset.

Jag har tidigare läst Typ trettio, Ralphs party, Stjärna för en natt och Vince & Joy av den här författaren. De är alla typiska chic lit- romaner, precis som den här. Jag gillade Typ trettio och Ralphs party, men var inte riktigt lika förtjust i de andra två. Den här romanen var dock helt okej. Den var inte jättebra, men det var en stunds underhållning. Den var lättläst och lättsmält, precis som det ska vara med den här typen av litteratur.

Lisa Jewell är ganska medelmåttig som författare och jag tycker inte att den här boken når upp till samma standard som t ex Marian Keyes eller Sophie Kinsellas böcker. Men den är heller inte lika dålig som en hel del litteratur i genren är. Jag gillar formatet på boken och jag gillar också att det fanns flikar på omslaget, som man kan vika in för att veta var man var när man slår ihop boken. Jag gillar också, som vanligt, att det är korta kapitel. Det gör att boken känns ännu mer lättläst och det finns gott om naturliga ställen att göra pauser (även om det också gör att man tänker "bara ett kapitel till" och läser längre än vad man egentligen hade tänkt).

Även om den här boken bara var medelmåttig, eller kanske lite över medel, så kommer jag förmodligen att läsa fler böcker av Lisa Jewell, just för deras enkelhets skull. I Vince & Joy fastnade jag för ett citat som hade med hundar att göra och det gjorde jag även i den här boken, även om jag personligen kanske skulle byta ut rasen: När man en gång sett en pyreneisk vallhund i ögonen är man förlorad. Resten av livet går åt till att längta efter en.