Svinalängorna

Svinalängorna av Susanna Alakoski handlar om Leena som tillsammans med sin familj flyttar från Finland och in i bostadsområdet Fridhem i Ystad. Detta bostadsområde fylls med invandrare och låginkomsttagare och därför blir det snart i folkmun kallat Svinalängorna. Leenas föräldrar super i perioder väldigt mycket och då bråkar och slåss de. Hon söker ofta tillflykt hos vännerna Åse och Riitta, men deras situation är inte mycket bättre än Leenas. Dessutom känner hon dåligt samvete för att hon lämner bröderna och hunden åt sitt öde med föräldrarna när hon inte är där.

Detta är en gripande roman om utsatthet och just att det skildras ur barnets synvinkel gör att det känns ännu mer. Jag fastnade direkt i den här romanen och hade svårt att lägga den ifrån mig. Man vill hela tiden läsa vidare för att få veta hur det går för Leena och hennes familj och precis som Leena så hoppas man att det ska bli bättre efter föräldrarna fått hjälp, även om man innerst inne vet att förbättringen bara är tillfällig.

Den här romanen påminner en del om Underdog av Torbjörn Flygt, eftersom den också handlar om låginkomsttagare i ett storstadsområde. Men kanske mest för att båda böckerna utspelar sig på 60- och 70-talen (Underdog i och för sig mest på 70-talet). Båda romanerna har och hög nostalgifaktor eftersom de nämner saker som jag minns från min egen barndom, som t ex trekantiga festisar. Men jag gillar Svinalängorna bättre eftersom den inte spelar på detta med igenkännandet i lika hög grad som författaren gör i Underdog.

Trots att detta egentligen är en ganska hemsk och tragisk historia så har den också en hel del humor. Det drivs med föräldrarnas finska brytning, som t ex att Leenas mamma är "hemmavru" och att de söker "socialpidrag" och det finns en slags torr humor i romanen som jag verkligen gillar. Jag gillar också att författaren valt att skriva så pass lättsamt, för det känns mycket bättre att kunna skratta i allt elände. Och jag tror faktiskt att det är lättsamheten som gör att man känner allvaret i den här romanen.

Jag tyckte mycket om Svinalängorna och jag förstår varför den vann Augustpriset 2006. Den är väldigt läsvärd och jag rekommenderar den starkt. Jag vet inte om Susanna Alakoski skrivit fler romaner, men om hon har det eller kommer att skriva fler i framtiden så kommer i alla fall jag att läsa dem.