Vit som marmor

Vit som marmor av Carina Burman handlar om författarinnan och amatördetektiven Euthanasia Bondeson som tillsammans med sin sällskapsdam befinner sig i Rom. Året är 1852 och tillsammans med ett gäng andra svenskar njuter de av god mat och gott vin och lärda diskussioner på caféerna. Men när en jesuitpräst blir mördad börjar Euthanasia nysta i det hela för att avslöja mördaren.

Jag hade svårt att komma in i den här romanen eftersom den kändes väldigt tråkig. Det var svårt att placera huvudpersonerna i någon tid i historien. Den kändes mest som en modern roman som försöker ge intryck av att vara en gammal roman. Det är kul att Carina Burman använder gamla ord som t ex hoppeligen som sällan eller aldrig används idag, men det gör inte att språket känns ålderdomligt. Snarare ger det romanen en pittoresk och charmig karaktär, men det känns hela tiden bara som en modern roman med några gamla ord.

Mordgåtan var inte heller mycket att hurra för. I samma ögonblick som det avslöjades vem den mördade (den första mördade) var listade jag ut vem mördaren var och varför. I vanliga fall brukar det vara lite spännande att läsa vidare för att få veta om man hade rätt, men inte i den här romanen.

Det enda den här romanen har gemensamt med året 1852 var att den var nästan lika långtråkig som andra 1800-talsromaner, där huvudpersonerna är överklassmänniskor som roar sig med att äta och dricka, promenera eller ha picknick ute i naturen. Det kändes heller inte särskilt trovärdigt att i stort sett alla som Euthanasia umgås med i Rom är svenskar.

Det enda som jag gillade med den här romanen var beskrivningen av Euthanasias och de andras promenader i Rom. Det känns nästan som att författaren själv varit där. Dock tycker jag att det är lite synd att inte en större del av staden än de vanliga turistmålen beskrivs (vilket kanske tyder på att författaren inte varit där). Hur som helst spelar det ingen roll eftersom beskrivningarna av stan känns äkta. Jag har i alla fall varit i Rom och jag tycker alltid att det förhöjer en roman lite extra om man vet hur platserna ser ut.