Jag har tidigare läst flera romaner av Marie Hermanson, t ex Snövit, Värddjuret, Musselstranden, Hembiträdet, Mannen under trappan och Svampkungens son samt novellsamlingen Det finns ett hål i verkligheten och turen har nu kommit till Tvillingsystrarna. Det är Hermansons andra roman och skrevs 1993.Huvudperson i Tvillingsystrarna är Robert, som är en medelålders förvirrad man som har som nöje att följa efter kvinnor som han ser på stan. En dag får han se en kvinna hos tandläkaren och följer efter henne hem. Av en slump lär han känna kvinnan, 22-åriga Elisabeth Strand och hennes familj. Han blir handlöst förälskad i henne och de inleder ett förhållande. Men deras kärlek kompliceras av förhållandet mellan Elisabeth och hennes tvillingsyster Gertrud, som är rullstolsburen och sjuklig.
Egentligen händer det inte så mycket i den här romanen, men den griper ändå tag i läsaren. Man vill läsa vidare för att få veta hur det ska gå för Robert och vad som ska hända med Elisabeth och hennes tvillingsyster. Hela romanen har en känsla av overklighet över sig, så att man inte riktigt vet om det är dröm eller verklighet; om det som händer verkligen händer. Det gillar jag.
Jag tycker om Marie Hermansons sätt att skriva, lättläst utan att vara för enkelt. Karaktärerna i romanen känns både verkliga och overkliga, och just det gör att det är svårt att identifiera sig med någon. Alla känns mer eller mindre osympatiska, men ändå engagerar man sig i hur det ska gå för dem. Den här romanen är kanske inte hennes bästa, men den var bra och jag kommer definitivt att fortsätta att läsa hennes böcker, t ex Ett oskrivet blad, som jag ännu inte läst samt de böcker hon förhoppningvis kommer att skriva i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar