Värddjuret

Jag har tidigare läst några romaner av Marie Hermansson och jag gillade dem. Nu har jag läst Värddjuret, som är en av hennes tidigaste romaner. Den handlar om Anna som efter en resa till Borneo får en böld på låret. När hon uppsöker läkare får hon veta att hon är värddjur för den sällsynta fjärilen recentia alba. I väntan på att de ska komma ut får hon bo i den excentriske doktor Willofs fjärilshus. Där får hon mycket tid till att tänka på sitt liv och sin barndom.

Ett tema i romanen är därför att hitta sig själv. Anna är både föräldralös och barnlös och har inga nära vänner som undrar vart hon tagit vägen när hon befinner sig i fjärilshuset. Hon är svävande i tiden. Detta är något som hon funderar på i fjärilshuset. Ett annat tema är natur vs kultur. Det är i Borneos djungel som hon hittar ett ögonblick av lugn och det är i doktor Willofs fjärlishus som hon lär känna sig själv. Det är också naturen som segrar över kulturen mot slutet av romanen.

Den här romanen är väldigt lättläst och även om handlingen är lite bisarr så fastnar man ändå i den och man vill veta hur det ska gå. Kommer det att födas några fjärilar ur låret? Kommer hon någonsin att få komma ut ur fjärilshuset? Jag gillar Marie Hermanssons sätt att skriva. Hon skriver lätt och enkelt, utan att det blir för enkelt. Jag gillar också det lite bisarra draget som finns med i de flesta av hennes romaner.

Tidigare har jag läst Mannen under trappan, Hembiträdet och Svampkungens son av den här författaren och jag tyckte om dem. Jag gillade den här romanen också, men jag tycker ändå att det är den sämsta av henne som jag har läst hittills. Det kanske beror på att det är en av hennes tidigaste romaner, men jag tycker att hennes debutroman Snövit var bättre än den här. De två romanerna är dock svåra att jämföra, eftersom Snövit inte egentligen påminner om hennes andra romaner. Jag gillade i alla fall den här och Marie Fredrikssons andra romaner så mycket att jag alldeles säkert kommer att läsa fler romaner av henne i framtiden.