Snövit

Snövit av Marie Hermansson är en romantolkning av den gamla folksagan, så en presentation av handlingen känns ganska överflödig. Men för saken skull kan jag väl berätta att Snövits mor dör när hon föds och styvmodern berordrar jägaren att ta henne ut i skogen och döda henne. Han klarar dock inte av att döda ett så vackert barn utan lämnar henne i skogen. Till slut hamnar hon hos de sju små dvärgarna där hon stannar. Olika försäljerskor kommer och lurar på henne saker som nästan dödar henne, tills slutligen ett äpple gör att hon verkar död. Men så kommer prinsen och Snövit vaknar upp.

Detta är en ganska kort roman, men naturligtvis är den mer detaljerad och invecklad än den gamla folksagan, även om man känner igen både handling och tema. Jag tycker att Marie Hermansson har lyckats mycket bra med att återberätta den här gamla folksagan i romanform. Hon har ett väldigt vackert, nästan poetiskt, språk och hon lyckas göra sagofigurerna levande. Den blir dock inte så spännande eftersom man redan vet allt som ska hända. Spänningen och intresset för att läsa vidare ligger istället i HUR författaren tänker berätta istället för VAD hon tänker berätta.

Jag har tidigare läst en del av Marie Hermansson, till exempel hennes novellsamling Det finns ett hål i verkligheten samt romanerna Mannen under trappan, Hembiträdet och Svampkungens son. Jag har gillat det jag har läst och jag gillar även den här romanen. Dock känns den här lite tunnare och mindre spännande en de övriga, men det är också hennes första roman och grundmaterialet, folksagan, är ju inte så omfattande. Men jag är absolut sugen på att läsa mer av henne, vilket jag med all säkerhet kommer att göra.