Sommardöden

Mons Kallentofts andra deckare heter Sommardöden och handlar även den om kriminalinspektör Malin Fors. Det är en mycket varm sommar i Linköping och Malin Fors letar efter en våldtäktsman och en försvunnen flicka. Dessutom härjar våldsamma skogsbränder i området. En dag hittas den försvunna flickan nergrävd på stranden och nu har man istället en mördare att få tag på. Man har inga riktiga ledtrådar, utan polisen nystar i alla ändar de kan komma på.

Jag läste Kallentofts första deckare Midvinterblod för ett tag sedan och tyckte rätt bra om den. Jag är inte särskilt förtjust i deckare, men den tyckte jag var bättre än genomsnittet och det var också anledningen till att jag valde att läsa den här. Detta är en deckare som passar alldeles utmärkt att läsa på sommaren, speciellt i pocketupplaga som jag gjorde. Det ger lite extra känsla och kanske är det därför som jag tycker att Sommardöden var bättre än Midvinterblod. Men jag tyckte också att deckargåtan här var intressantare och mindre förutsägbar.

Förra bokens styrka låg i språket, då Mons Kallentoft skriver på ett sätt som skiljer sig från de flesta andra deckarförfattare. Han skriver fortfarande bra, men är kanske lite påverkad av allt beröm han fick för språket i den förra, för ibland tycker jag att det blir lite överdrivet. I Midvinterblod lät Kallentoft offret komma till tals i de kursiva avsnitten och det irriterar mig att han använder sig av samma grepp i Sommardöden, dels för att det är fantasilöst att göra precis samma sak två gånger, men mest för att det känns ganska löjligt att ett mordoffer skulle kommentera sin egen mordutredning; det skulle ju i princip betyda att det finns ett liv efter detta och det tror jag inte på.

Jag tycker fortfarande att Malin Fors är en ganska tråkig karaktär och jag tycker att det är fantasilöst med en ensamstående polis som jobbar för mycket och har problem med spriten. Jag tycker inte heller att man riktigt lär känna någon av karaktärerna. Miljöbeskrivningar är dock ganska bra och Kallentoft lyckas bra med att förmedla sommarens och eldens värme. Dock kan jag tycka att det känns lite fånigt att det i förra boken var den kallaste vintern i mannaminne och i den här är det den varmaste sommaren i mannaminna. Vad blir det i nästa bok, som enligt intervjun med Mons Kallentoft i slutet av boken ska heta Höstoffer, - den blåsigaste hösten i mannaminne? Eller kanske den regnigaste hösten i mannaminne?