Smuts

I natt när jag jobbade började jag läsa Smuts av Katarina Wennstam och läste ut den nu på eftermiddagen. Den handlar om advokaten Jonas Wahl som blir anlitad som TV-kommentator i en traffickinghärva. Han lever ett bra liv, har gott om pengar, en vacker och framgångsrik fru, två trevliga barn och en fin villa och han är en jämställd och bra äkta make och far. Men allt är inte så bra som det verkar; han bär på en stor hemlighet och allt börjar komma upp till ytan i och med denna rättegång.

Den här romanen var väldigt lättläst. Som vanligt uppskattar jag när kapitlen är korta, för det gör att en bok känns mindre tung att läsa. Jag tycker också på något vis att det gör att den går fortare att läsa, men det är säkert inbillning. Dialogen i den här romanen kändes äkta och trovärdig. Det gjorde också en del av karaktärerna, t ex dottern Emma, men andra kändes mindre äkta och trovärdiga, t ex domaren Göran Torheim.

Detta är Katarina Wennströms första roman, men hon har tidigare skrivit facklitteratur som Flickan och skulden och En riktigt våldtäktsman. Detta kände jag inte till innan jag läst romanen och läst intervjun med författaren i slutet av romanen. Där framgår också att hon är journalist, men det hade jag redan gissat mig till genom hennes sätt att skriva.

Jag har heller inte läst någon av hennes fackböcker, men av att läsa Smuts så förstår man att ämnet ligger författaren varmt om hjärtat. Jag skriver ämnet, mest för att jag inte vet vad jag annars ska kalla det. För det är egentligen inte bara ett ämne som Katarina Wennstam tar upp, men de är alla relaterade till varandra på ett sätt. Den här romanen tar nämligen upp flera olika teman som den behandlar mer eller mindre ingående, som t ex:
* trafficking
* prostitution
* pornografi
* kvinnlig sexualitet
* kvinnofällan (d v s att kvinnan är hemmafru och sedan inte har några pengar när mannen dör eller lämnar henne)
* sexuella trakasserier
* incest
* hedersmord
* kvinnliga chefer i mansdominerat yrke
* sexmissbruk
* kvinnomisshandel
* sexchattande på Internet

Det är ganska lätt att inse att man inte kan behandla allt detta i en enda roman. Jag tycker att författaren kunde ha valt ut någon eller några saker att behandla på djupet istället för att bara skumma på ytan. På det här viset känns det nästan som att huvudtanken med romanen är att föra fram budskapet att män är svin. Dock tror jag nog att författaren tänkt sig att den ska vara samhällskritisk och visst, det är den också. Men jag tror att den skulle bli betydligt mer svidande ifall romanen hade koncentrerat sig på sexhandel istället för att ytligt beröra också alla dessa andra ämnen.

Jag irriterar mig lite på att det inte finns en enda trevlig manlig karaktär i romanen (utom 11-årige sonen Oliver, som dock inte är någon särskilt betydande karaktär), utan alla visar sig vara sexköpare eller kvinnorförtryckare på ett eller annat sätt. Detta tycker jag inte riktigt speglar verkligheten, även om jag naturligtvis inte tycker att man ska blunda för att sådant förekommer och förmodligen också är vanligare än vad man tror.

Och det kanske är just detta som gör att jag trots allt tyckte att den är romanen är värd i alla fall ett medelbetyg. Jag ville hela tiden läsa vidare för att få veta hur det skulle gå för vissa av karaktärerna, t ex Rebecca, som trots otaliga bevis blundar för att hennes man är otrogen och dottern Emma, som håller på att upptäcka sin egen sexualitet. Dock tycker jag att Emma kunde ha fått en ännu större del i romanen och att det hade framkommit ännu tydligare att det är okej också för kvinnor att ha sexuell lust.