Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans är en novellsamling och Anna Gavaldas litterära debut. Jag har tidigare läst Anna Gavaldas roman Tillsammans är man mindre ensam och den gillade jag väldigt mycket. Jag har därför letat efter annat som hon har skrivit.

Eftersom det är en novellsamling är det lite svårt att ge ett omdöme eftersom det är så många olika historier. Men det är ingen tvekan om att Anna Gavalda har hittat en särskild stil som känns igen även i Tillsammans är man mindre ensam, i sitt författarskap. Hon skapar en ganska mörk och dyster stämning och texten känns ibland lite hackig, eftersom hon skriver korta meningar och ganska mycket dialog. Novellerna i den här samlingen har därför en tendens att flyta in i varandra och de flesta skapar inget bestående intryck i minnet (med några undantag).


Personligen tycker jag att det är lite av en brist hos en författare att bara kunna skriva på ett enda sätt, även om det sättet fungerar bra. Jag är därför inte överdrivet imponerad av Anna Gavaldas novellsamling, även om jag tyckte att den var helt okej. Den novell som jag tyckte bäst om var Katgut, som handlar om en kvinnlig veterinärs hämnd på manssamhället. Den var konkret och var tillräckligt morbid för att jag skulle uppskatta den. En annan novell som jag gillade var SP.AB, som handlar om en gravid kvinna. Den novellen var både otcäk och gripande.

Jag gillade också den sista novellen i samlingen, Epilog, som handlar om en författare som får sin novellsamling refuserad av ett förlag. Den gillar jag för att det finns något äkta över den. Jag tror inte att den är självbiografisk, men bygger säkert på författarens egna upplevelser.
Med tanke på att denna novellsamling (enligt baksidestexten) refuserades av en mängd olika förlag så verkar det inte helt osannolikt att den skulle vara delvis egenupplevd.

Men trots att den refuserades av så många har den ändå fått stora framgångar och översatts till massor av språk. Det är rätt ovanligt när det gäller novellsamlingar, så jag antar att det är många som tycker om den. Det gör i och för sig jag också, för jag tyckte om att läsa den. Men de flesta av de här novellerna kommer jag att ha glömt inom en ganska snar framtid (några har jag glömt redan, insåg jag när jag bläddrade i den för att hitta titlar på de noveller jag namngett). Dock är jag rätt säker på att jag kommer att fortsätta att läsa det Anna Gavalda skriver, t ex Jag älskade honom, som kom ut för något år sedan.