Fågelbovägen 32

Fågelbovägen 32 är skriven av Sara Kadefors. Jag har tidigare läst en ungdomsroman av samma författare, Sandor Slash Ida och den gillade jag. Men eftersom ungdomsromaner och vuxenromaner inte riktigt är samma sak så var jag inte alls säker på att den här romanen skulle vara bra.

Den handlar om Karin, som är läkare (gynekolog) och lever med sin man Jens och barnen Albin och Julia i en villa med adressen Fågelbovägen 32. Hon är framgångsrik i sitt yrke och omtyckt, beundrad och respekterad bland arbetskamraterna. Hon hjälper också till på en hemlig klinik, dit invandrare som saknar uppehållstillstånd i Sverige kan komma och få hjälp. Där träffar hon Katerina, en ung vacker kvinna från Moldavien. Hon bestämmer sig för att hjälpa Katerina och erbjuder henne en fristad i sitt eget hem. Katerina blir deras hushållerska och kommer väldigt nära Karins man och barn.

Ett framstående tema i den här romanen är relationer- relationen mellan Karin och hennes man, mellan Karin och hennes barn, mellan Karin och Katerina, mellan Karin och arbetskamraterna o s v. Det är det som driver läsningen framåt; man vill veta hur det ska gå för Karin i de olika relationerna. Ska hon lära känna sina barn bättre? Kommer hon att lösa problemen med sin man? Kommer hon att lära sig att tycka om Katerina eller kommer deras förhållande bara att försämras?

Man vill också läsa vidare för att få veta mer om Katerina, om hennes liv i Moldavien innan hon kom till Sverige och om hennes liv efter det att hon kom till Sverige. Det här är inte bara en roman om relationer utan är också ganska samhällskritisk och handlar om makt och förtryck. Detta är ytterligare en dimension som gör romanen intressant att läsa och den bjuder också in till tankar och diskussioner.

Ett annat tema som jag tyckte var väldigt intressant och tankeväckande är detta med godhet. Karin ser sig själv som god och hon får verkligen kämpa för att upprätthålla bilden av sig själv som god. Det får mig att tänka på Urkällan av Ayn Rand, som jag läste i somras. Ayn Rand skriver att den mest egoistiska människan är altruisten, och det tycker jag stämmer väldigt bra på karaktären Karin (och kanske på alla människor). Man gör inte goda handlingar i första hand för att hjälpa andra utan för att själv känna sig duktig och bra.

Jag tycker att Sara Kadefors har lyckats väldigt bra med att göra karaktärerna levande och trovärdiga. Alla karaktärerna har både goda och dåliga sidor. Speciellt Karin tycker jag är en ganska osympatisk person, men ändå kan man inte låta bli att känna med henne och engagera sig i hennes liv. Kanske för att man själv inte alltid är så perfekt? Språket i romanen är också bra. Den är lagom lättläst utan att språket blir för enkelt och platt. Miljöerna är inte särskilt mycket beskrivna, men det behövs inte heller. Var den här romanen utspelar sig är inte särskilt viktigt och man kan lätt föreställa sig t ex ett sjukhus som arbetsplats eller en övre medelklass-villa utan att de besrkivs särskilt ingående.

Jag tyckte väldigt mycket om den här romanen. Den innehöll många teman som jag tycker är intressanta. Den får en också att tänka och fundera och det tycker jag alltid är bra. Jag hoppas verkligen att Sara Kadefors kommer att skriva fler romaner, både ungdoms- och vuxenromaner. Jag kommer i alla fall att läsa dem.