Brudgummen

Brudgummen är skriven av Joyce Carol Oates, fast under pseudonymen Rosamond Smith under vilken hon ger ut spänningsromaner. Den här romanen handlar om Matt McBride, en trettiosexårig gift man med två barn. Han är också en relativt känd fotograf som då går under namnet Nattskärran. En kvinna försvinner och Matt upptäcker att händelsen liknar en händelse som inträffade när han gick i high school då en skolkamrat försvann och senare återfanns brutalt mördad och skändad. När nu denna kvinnliga konstnär försvinner blir Matt själv misstänkt och han börjar göra egna efterforskningari fallet, vilket leder honom till en seriemördare. Detta leder också till problem i hans äktenskap och yrkeskarriär.

Joyce Carol Oates är tydligen en väldigt produktiv författare, för hon har i alla fall skrivit massor med romaner under både sitt eget namn och pseudonymer. Jag har läst lite grann av henne, t ex ungdomsromanen Snygg och novellen Where are you going, where have you been?. Speciellt novellen gillade jag eftersom hon i den verkligen lyckas skapa en skrämmande stämning utan att egentligen skriva något otäckt.

Den här romanen är ju också en psykologisk thriller och det är ju bra om man lyckas skriva spännande. Från det jag läst av Oates tidigare vet jag att hon är en skicklig författare som kan använda språket och det gör hon också i den här romanen. Romanen handlar som sagt om Matt McBride, men även seriemördaren, som kallar sig NAMN OKÄNT, får komma till tals i vissa kapitel. I dessa kapitel byter författaren inte bara typsnitt utan också sätt att skriva, vilket jag ser som ett teckan på författarens språkliga skicklighet. Dock tycker jag att just mördarens kapitel är lite tråkiga att läsa och ville gärna skynda mig förbi dem för att få läsa vidare i den "verkliga" handlingen.

Jag tycker att Joyce Carol Oates har lyckats skriva en spännande och intressant roman. Men den kunde har varit mer spännande ifall mördaren inte hade avslöjats så tidigt i sina kapitel. Karaktärerna i den här romanen är inte särskilt sympatiska, inte ens huvudpersonen. Men jag gillar hur Joyce Carol Oates beskriver människornas två olika sidor. Matt McBride är familjefadern med en bra karriär, medan hans andra jag är fotografen Nattskärran; hans ljusa och hans mörka jag. Och den försvunna konstnären Duana har en tvillingsyster och de är varandras motsatser; den ena är ljus till sinnes medan den andra är mörk.

Som sagt så gillar jag Joyce Carol Oates sätt att skriva och jag gillar hennes insikt i den mänskliga psykologin. Men jag skulle gärna ha önskat att den vore ännu mer spännande. Men det är hur som helst en bra och läsvärd roman.