Anansi Boys är skriven av Neil Gaiman och är en fantasyroman som handlar om Fat Charlie som bor i England och snart ska gifta sig med Rosie. Han har ingen kontakt med sin pappa, som han skäms för, men när pappan dör åker han i alla fall till begravningen i Florida. Då får han veta att hans pappa egentligen var en gud och han får också veta att han har en bror. Han tar kontakt med brodern Spider och det innebär att hela hans liv vänds upp och ner.
Såvitt jag kan förstå så är Neil Gaiman en ganska populär fantasyförfattare. Bl a har han skrivit Stardust, som nyligen blivit film. Jag gillade filmen och det var nog mycket därför som jag bestämde mig för att läsa något av honom. Dock insåg jag att jag faktiskt redan läst något som Neil Gaiman åtminstone delvis har skrivit, nämligen Goda omen, som han skrivit tillsammans med Terry Pratchett.
Det är nästan omöjligt att läsa Anansi Boys utan att göra jämförelser med exempelvis Douglas Adams och Terry Pratchett. Den som är bekant med nämnda författare förstår säkert att detta är en väldigt humoristisk roman. Personligen är jag inte särskilt förtjust i Terry Pratchett, eftersom jag tycker att han ibland anstränger sig för hårt för att roa att det blir på bekostnad av berättelsen. Men Neil Gaiman lyckas både med att få mig att skratta och att berätta en intressant historia. Jag skrattade faktiskt högt flera gångerdet är ett väldigt gott betyg. Det är dock svårt att ge exempel, eftersom det mesta bara är roligt i sitt sammanhang.
Men det finns också andra intertexter i den här romanen. Till exempel så förekommer ett flertal referenser till Shakespeare, bl a i form av ett flertal repliker från Hamlet och den onde i romanen jämförs med Macbeth. Det är något som jag uppskattar och som också gör den väldigt lämplig att använda i undervisning, åtminstone som exempel på att gammal litteratur lever kvar i modern tid.
Jag tycker ofta att fantasy-romaner tenderar att fastna i beskrivningar av den fantasivärld som skapats av författaren och att karaktärerna kommer i skymundan. Men så är det inte i den här romanen, som mestadels utspelar sig i dagens England och USA. Bröderna Charlie och Spider förändras ganska mycket genom hela romanen och man kan nästan se den som en utvecklingsroman. Detta tycker jag är väldigt intressant, just för att det är rätt ovanligt inom genren. Jag gillar också blandningen av fantasi och verklighet; att den utspelar sig i vår vanliga värld fast med magiska inslag. Jag gillar Gaimans sätt att vrida till vanliga saker i världen, vilket också gör att man måste reflektera över saker och ting.
På det stora hela måste jag säga att jag är väldigt positivt överraskad av den här romanen och jag kommer absolut att läsa mer av Neil Gaiman. Om jag har förstått saken rätt så är detta en uppföljare till American Gods, så den är väl den av hans böcker som jag kommer att försöka läsa snarast, även om det blir i omvänd ordning. Dock tror jag inte att det gör så mycket eftersom de är fristående från varandra och jag märkte inte av att det var en uppföljare medan jag läste den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar