La cucina är skriven av Lily Prior och enligt omslaget är det en roman om "bordets fröjder och köttets lustar". Den handlar om Rosa Fiore som växer upp på Sicilien. Hennes ungdomskärlek blir mördad och efter det lever hon ett kärlekslöst liv. Hon jobbar som bibliotekarie i Palermo och hennes största intresse är matlagning. En dag möter hon en engelsman och hon lovar att lära honom laga mat. Det gör hon också, men hon får också lära sig en del av honom.
Jag har många gånger tittat på den här romanen och funderat på att läsa den, eftersom den har ett rätt så tilltalande omslag. Men eftersom jag tycker att detta med matlagning och kärlek/erotik är ett ganska uttjatat ämne så har jag valt bort den. Nu bestämde jag mig i alla fall för att ge den en chans. Den var inte riktigt som jag förväntat mig eftersom detta är en riktigt rövarhistoria. Den känns inte trovärdig överhuvudtaget. Jag menar, hur vanligt är det med siamesiska tvillingar? Och vem kallar dem i så fall för Guerra och Pace (Krig och Fred)? Hur sannolikt är det man dör av hemorrojder? Hur kan man dagen efter att man legat med en man få ett brev från sin mor som av ens bror i Chicago fått veta att man legat med sagde man?
Det är möjligt att detta ska få historien att verka humoristisk, men jag tycker mest att det blir överdrivet. Själva historien känns också ganska fattig. Det verkar som att det författaren ville göra var att skriva en roman där hon utförligt beskriver hur man lagar mat och har sex. Vad som händer mellan mat- och/eller sexscenerna är inte särskilt viktigt. Matlagningen beskriver hon dock väldigt bra, men sexscenerna är rätt så överdrivna. Jag vet inte, men jag tycker inte att det känns särskilt erotiskt att hälla spaghetti och köttfärssås över hela kroppen.
Jag irriterar mig också av någon anledning på att författaren kryddar sin berättelse med italienska ord i tid och otid. Ibland passar det, ibland inte och Lily Prior verkar inte kunna avgöra när det passar. Karaktärerna var ytliga och stereotypa och man får egentligen inte veta något om någons innersta tankar och känslor.
Vad jag gillade med romanen var dess uppdelning i fyra avsnitt: vintern, våren, sommaren och hösten, som rätt bra symboliserade det som hände i berättelsen. Varje avsnitt var också indelad i korta kapitel. Den var också lätt och enkelt skriven och gick väldigt fort att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar