19 minuter

19 minuter av Jodi Picoult handlar om en skolskjutning i en liten amerikansk småstad. Peter Houghton mobbas från första dagen i skolan tills han sjutton år gammal går in i sin skola med två pistoler och skjuter ihjäl 9 skolkamrater, 1 lärare och skadar många fler, både fysiskt och psykiskt.

På nitton minuter hinner man klippa gräsmattan, färga håret, se en period i en hockeymatch. På nitton minuter kan man baka scones eller få en tand lagad hos tandläkaren, man kan vika tvätten för en familj på fem personer. Nitton minuter tog det för Tennese Titans att få utsålt till slutspelen. Det är programtiden för en pratshow minus reklaminslagen. Det är så lång tid det tar att köra mellan Vermonts delstatsgräns och staden Sterling i New Hampshire. På nitton minuter kan man beställa en pizza och få den hemkörd. Man kan läsa en saga för ett barn eller få oljan bytt i bilen. Man kan promenera en och en halv kilometer. Man kan lägga upp en kjol. På nitton minuter kan man stoppa världen eller bara hoppa av den. På nitton minuter kan man hämnas…..

Så börjar romanen och jag fastnade för den redan där. Romanen utspelar sig under drygt 17 år och jag gillar verkligen upplägget med den brutna kronologin. Romanen börjar med själva skjutningen och sedan får vi i vissa kapitel läsa om vad som hänt i det förflutna och som ledde fram till skolskjutningen och i andra kapitel får vi också veta vad som händer efter skjutningen. Jag tycker att det gör läsnigen mycket intressantare och författaren lyckas också få med en liten överrraskning i slutet.

Det är också intressant att man får läsa om händelsen ur flera olika personers synvinkel: barndomskamratens, domarens, mammans, utredarens och Peters. Det märks ganska tydligt att Jodi Picoult har inspirerats av bl a händelserna i Columbine. Det är omöjligt att låta bli att jämföra den här romanen med We Need To Talk About Kevin och på ett sätt tycker jag att den här romanen är bättre, just för att den ser saken från flera olika personers perspektiv. Dock går ju We Need To Talk About Kevin mer på djupet än vad den här romanen gör. Det känns som att Jodi Picoult är mer intresserad av att sälja och därför känns också romanen lite ytligare. Författaren har också inkluderat en ganska onödig kärlekshistoria i sin roman, som jag dock inte tycker stör handlingen.

Jag har tidigare läst flera romaner av Jodi Picoult (Allt för min syster, Försvinnanden, Mercy och Den tionde kretsen) och jag har gillat dem alla, mer eller mindre. Men jag tycker nog att 19 minuter är det bästa jag har läst av henne hittills.