Utan nåd

Utan nåd av Peter Birro har undertiteln The Sound of Speed och på ett sätt tycker jag att det är en mer passande titel. Speed har nämligen en väldigt central roll i romanen. Den handlar om Daniel, som åker till London för att hälsa på sin f d flickvän, numera bästa vän, Melinda. Melinda bor i ett ockuperat hus tillsammans med några andra och Daniel flyttar in där. Det är en udda samling människor, men intresset för att dricka öl och ta droger har de gemensamt. Daniel blir också kär i Izabella, som förutom sina drogproblem också har psykiska problem.

Jag kan inte precis påstå att jag kan identifiera mig med någon av karaktärerna i den här romanen. Jag delar varken deras livsstil eller musiksmak (Morrisseys musik är viktigt i romanen). Men man får helt klart en känsla av att författaren identifierar sig med romankaraktärerna och att den delvis är självupplevd. Att romanen är skriven i jag-form bidrar till den känslan.

Inte på något vis kan jag tycka att detta är en vacker kärleksroman eftersom jag har otroligt svårt för romaner (och filmer) som romantiserar eller normaliserar droger. Visserligen försöker inte Peter Birro få det att verka som att droger är något positivt, men romanen ger ändå en känsla av att droger är något normalt och i viss mån romantiskt. För mig som inte provat på starkare droger än alkohol och som inte ens gillar att bli full känns därför det mesta så främmande och avlägset att det är svårt att identifiera sig med någon.

Det är dock ingen tvekan om att Peter Birro är en duktig författare. Han skriver med ett poetiskt språk som jag gillar (fast det förekommer en del irriterande stavfel). Jag gillar också att romanen utspelar sig i London, även om jag inte precis känner igen mig (jag var visserligen på King's Cross, men jag rörde mig aldrig i området runt omkring). Men det känns som att författaren varit på de platser som han beskriver och det gör romanen trovärdig.

Jag både gillade och gillade inte den här romanen. Det jag gillade var Birros sätt att skriva, men handlingen tyckte jag inte var särskilt bra. Handlingen var också väldigt förutsägbar och det som hände på slutet blev ingen riktig överraskning.