Brunstkalendern

Som ett litet tidsfördriv har jag nu läst Brunstkalendern av Emma Hamberg. Och som tidsfrödriv och en stunds underhållning passar den här romanen alldeles utmärkt. Den handlar om tre systrar som är helt olika. Marie är äldst och bor i Stockholm där hon är barchef på en tuff hårdrocksbar. Åsa är näst äldst och miljonär. Men det hon och hennes man helst vill ha kan de inte köpa för pengar- ett barn. Barn har dock yngsta systern Lena gott om; hon har fyra stycken plus ett antal kaniner, några katter och en hund. Hon sliter hårt för att ta hand om dem medan hennes man mest bara jobbar. Ingen av systrarna lever det liv de hade drömt om, men när de motvilligt måste återvända till barndomshemmet Solvändan tar deras liv ännu fler oväntade vändningar.

Den här romanen är väldigt enkel skriven och meningarna är korta. Ibland alldeles för korta. Emma Hamberg skriver ofta med ofullständiga meningar och det gör att det går fortare att läsa, men jag irriterar mig ändå på det (fast det kan vara svenskläraren i mig, så andra kanske inte alls stör sig på det). Men hennes sätt att skriva är ibland också humoristiskt och det gillar jag.

Handlingen i romanen är långt ifrån originell och den var rätt förutsägbar. Det gör inte heller så mycket eftersom jag inte förväntade mig annat när jag valde den. Karaktärerna är stereotypa, fast det gör också att man känner igen sig själv och/eller andra i dem. Jag har dock svårt att riktigt identifiera mig och känna med någon av dem.

Det irriterar mig också lite grann att romanen slutar utan att man riktigt får veta hur det ska gå. Visst, man får veta att relationen mellan systrarna löser sig, men man vill ju också veta hur det blev med allt det andra. På det stora hela var den här romanen ganska medelmåttig. Den funkade som underhållninng och tidsfördriv, men jag har också läst feel good-litteratur som varit bättre än denna.