Mercy

Mercy av Jodi Picoult handlar om ett mord. Jamie Macdonald dödade sin fru, men var det mord eller ett barmhärtighetsmord? Denna fråga delar den lilla staden Wheelock. För Jamies kusin polischefen Cameron Macdonald är svaret enkelt- Jamie bör straffas. Men för Camerons fru Allie är svaret inte lika enkelt. Hon älskar sin man och skulle göra allt för honom och lider av att han inte känner likadant. Hon undrar om det är sant att det i ett förhållande alltid är en som älskar mer.

Den här romanen tar upp en del tänkvärda saker, som detta med barmhärtighetsmord. Är det rätt att döda någon som redan är döende och som ber om att bli dödad? Det är väldigt intressant, men tyvärr tycker jag inte att författaren lyckas fokusera tillräckligt på detta. Det kommer liksom i skymundan av beskrivningarna av relationen mellan huvudpersonerna, främst Cameron, Allie och Allies anställda Mia. Det är väldigt synd, eftersom det finns massor med böcker om relationer i den bemärkelsen, medan inte många tar upp det känsliga ämnet med barmhärtighetsmord. Men jag antar att det kanske är alltför känsligt för att författaren skulle våga låta romanen handla om bara det.

Jodi Picoult skriver bra och jag gillade Allt för min syster och Försvinnanden, som jag tidigare läst av henne. Men eftersom den här boken var upplagd på ungefär samma sätt som de tidigare, d v s en händelse, ett åtal och en rättgång som sedan följs av ett lyckligt slut, började det kännas lite uttjatat. Men jag antar att om jag inte hade haft förväntningar på den här romanen grundade på det jag tidigare läst av henne så hade jag nog tyckt bättre om den.

Jag tycker inte att det är var en direkt dålig roman, men den var bitvis ganska seg och kändes inte direkt nyskapande. Dessutom tyckte jag inte om slutet; åtminstone på en punkt borde det inte ha slutat lyckligt. Men romanen väcker också en del tankar och funderingar, vilket jag uppskattar. Och det är väl i så fall det som gör den här ganska medelmåttiga romanen läsvärd.