
Det händer inte speciellt mycket i den här romanen och det är på något vis det som gör den så intressant. Jag fastnade i den med en gång och ville hela tiden läsa vidare för att få veta mer. Skildringen av Emmas liv känns väldigt realistisk och jag gillar Elin Boardys sätt att skriva, med korthuggna meningar där ord i slutet av meningen faller bort, som en oavslutad tanke eller en oavslutad replik. Dock blir det ibland lite tjatigt, men det är ingen tvekan om att hon skriver bra.
Just det långsamma tempot och händelselösheten är det som gör den här romanen till en realistisk kvinnoskildring. Det känns precis som att det var precis så där det var för kvinnorna på den tiden. På ett sätt får den mig att tänka på min mormor, trots att hon inte alls har många likheter med Emma. Bitvis blir den dock lite tråkig, men det gör inte så mycket. Jag skulle också ha önskat att hon skrivit lite mer om vad som händer på slutet.
Romanen har verklighetsbakgrund, eftersom Emma Ulrika Johansson var Elin Boardys morfars mor, men det mesta är förstås fiktion eftersom ingen kan veta vad verklighetens Emma tänkte, kände och gjorde. Det man vet är rena fakta, som vem hon gifte sig med och hur många barn hon fick samt att hon hamnade på Vänersborgs Hospital & Asyl och avled där.
Miljöbeskrivningarna i romanen är mycket bra, men karaktärerna beskrivs dock inte lika bra, inte ens huvudpersonen Emma. Man känner inte riktigt att man kommer henne inpå livet; kanske för att det inte finns något allvetande berättarjag. Men kanske också på att hon helt enkelt var en person som var svår att lära känna. Hennes man Emil påminner en hel del Heathcliff i Wuthering Heights och Emma känner både avsky och lust inför honom. Själv har jag svårt att hitta något sympatiskt med Emil. Den enda karaktär, förutom Emma, som jag tycker är intressant är Emmas bror Simon, som åker till Amerika, kommer tillbaka och åker till Amerika igen.
Jag tyckte i alla fall väldigt mycket om den här romanen och det är svårt att tänka sig att den är skriven av en debutant. Hoppas verkligen att Elin Boardy fortsätter att skriva, för jag kommer garanterat är läsa hennes romaner om hon skriver fler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar