Equinox

Equinox av Michael White är en deckare som utspelar sig i Oxford. En seriemördare dödar unga kvinnor och avlägsnar organ, olika för varje gång, och ersätter det med ett mynt. Amerikanskan Laura Niven är författare och bestämmer sig för att skriva en roman vilket leder till att hon börjar forska om morden. Snart inser hon att ockultism har med saken att göra och hon kommer ett hemligt sällskap, som härstämmar från Isaac Newtons tid, på spåren.

Den här romanen var bitvis lite spännande och den skulle nog kunna bli ganska bra på film, men språket är så dåligt att man knappt orkar engagera sig i historien. Det gör också att karaktärerna blir platta och ointressanta. Det är svårt att komma ihåg vem som är vem och tyvärr gör det att slutet inte blir lika spännande som det annars hade kunnat vara.

Historien utspelar sig delvis i nutid och delvis på Isaac Newtons tid och de två historierna är väldigt ojämna. Båda är förstås skrivna med samma dåliga språk, men kapitlen som utspelar sig på Newtons tid är urtråkiga och jag kände inget som helst engagemang när jag läste dem. Det kändes som att romanen hade kunnat bli precis lika bra om de kapitlen inte hade varit med. Dock gillade jag faktadelen som fanns i slutet av romanen, där man fick läsa lite mer om t ex Newton, alkemi och astrologi.

Detta är helt klart en roman som försökt rida på vågen efter Dan Browns Da Vincikoden, men som inte alls når upp till dess standard. Fast ett litet plus är det att det inte är den heliga graalen som står i centrum i den här romanen. Här har författaren också kryddat lite med lite influenser från Indiana Jones, men det blir inte särskilt lyckat.