Jag trodde att Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson skulle vara en svensk roman, men där hade jag fel. Linda Olsson är svensk, men bor på Nya Zeeland och den här romanen, hennes debutroman, är skriven på engelska. Själv tycker jag dock att det är lite bakvänt att hon inte själv översatt den, med tanke på att hon ju kan båda språken. I slutet skriver författaren dock att hon inte ville göra det eftersom det då skulle ha blivit en helt annan roman och det kanske stämmer. Men hade det varit jag så hade jag nog hellre översatt den själv ändå.
Romanen handlar om Veronika, som kommer till en stuga i Dalarna för att skriva färdigt sin roman. I huset mitt emot bor enstöringen Astrid, som bakom skyddande väggar bevarar mörka familjehemligheter. De båda kvinnorna närmar sig varandra och de blir till slut vänner och deras vänskap kommer att förändra bådas liv.
Språket i den här romanen är poetiskt och man kan gissa sig till att författaren gillar poesi, eftersom varje kapitel inleds med en strof ur olika dikter. Jag tyckte också om sättet som den var upplagd på. Till exempel så får man ett intryck av att romanen som Veronika till slut kommer att skriva i själva verket är den roman som man just nu läser. Jag gillade också att man får veta mer och mer om huvudpersonerna i precis lagom stora doser så att man vill fortsätta och läsa mer om varför saker och ting blivit som de blivit.
En bok att tycka om! lyder omdömet från Dagens Nyheter som finns på omslaget. Och för en gångs skull kan jag faktiskt instämma i ett sådant omslagscitat. Jag tyckte om den här romanen, som var väldigt stillsam, finstämd och sorglig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar