Iskallt spår av Stephen Booth är den tredje fristående boken om poliserna Ben Cooper och Diane Fry. I den här boken har de personalbrist samtidigt som det händer en hel del. En kvinna hittas ihjälfrusen uppe på Irontongue, en död man hittas vid sidan av vägen och ett spädbarnslik hittas i vid ett gammalt bombplan. Samtidigt dyker kanadensiskan Alison Morrissey upp och vill ta reda på vad som hänt hennes morfar som antas ha deserterat efter en flygkrasch i området under andra världskriget.
Vanligtvis brukar jag inte gilla deckare, men jag gillar faktiskt Stephen Booths böcker. De två jag läst tidigare har jag tyckt bra om och den här gillade jag också. Det är därför mycket troligt att jag kommer att läsa ännu fler böcker av honom. För att försöka analysera varför jag gillar dem så tror jag att det det beror på karaktärerna. Ingen av huvudkaraktärerna är deprimerad och nersupen, utan de är båda relativt unga och även om de har vissa privata problem så känns det som om jag kan engagera mig i dem. Spänningen mellan Cooper och Fry är också alltid närvarande, vilket gör den ännu intressantare.
Språket i hans böcker kanske inte särskilt märkvärdigt, men det är definitivt bättre än i de flesta andra deckare. Det är också ett stort plus. I den här boken tyckte jag dock att det blev lite för många lik; jag hade ett tag svårt att hänga med i vilka som hade dött. Det var ju heller ingen överraskning för läsaren att det fanns ett samband mellan morden och tjejen som ville veta sanningen om sin morfar, men man var i alla fall tvungen att läsa vidare för att kunna räkna ut vilket sambandet var. Att boken inte är alltför förutsägbar är också någonting jag gillar.
Stephen Booths böcker är alldeles lagom som slapp sommarläsning och jag kommer att försöka få tag på bok nr fem på biblioteket för att läsa under sommaren (bok nr fyra är jag ganska övertygad om att jag redan har läst en gång för länge sedan och de är inte tillräckligt bra för att man ska läsa dem mer än en gång).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar