Konstnär i den flytande världen är Kazuo Ishiguros andra roman. Den handlar om Masuji Ono, en gammal, pensionerad konstnär som ser tillbaka på sitt liv och sin karriär. Hans karriär sammanföll med den japanska militarismens uppgång och hans målningar som en gång var högt uppskattade ses nu som propaganda. Hans förflutnas triumf har fövandlats till skam och vanära.
Språket i den här romanen, såväl som i den andra två romanerna av honom som jag har läst, kan beskrivas som sparsmakat och elegant. Jag tycker väldigt mycket om hans sätt att skriva, men innehållsmässigt gillade jag inte den här romanen särskilt mycket. Jag hade svårt att komma in i den och jag kunde inte engagera mig i huvudpersonen. Jag är inte särskilt intresserad av vare sig politik eller konst så det kan vara därför.
Precis som med Berg i fjärran var det dock väldigt intressant att få läsa och lära sig med om den japanska kulturen. Exempelvis är ju äktenskapsförhandlingar mellan familjer något som är helt främmande för mig. Även om jag naturligtvis hört talas om arrangerade äktenskap så visste jag inte exakt hur det går till, så det var en nyhet för mig att båda familjer brukar använda sig av en privatdetektiv för att undersöka den andra familjen för att få ett bättre läge i äktenskapsförhandlingarna.
Jag upprörs också av hur sonsonen Ichiro uppfostras. Han verkar få bete sig hur som helst och han uppfostras till att se ner på kvinnor. Exempelvis så anser han att hans 26-åriga moster Noriko varit olydig för att hon vägrat honom något. I min värld så ska 7-åringar lyda äldre, vare sig de äldre är män eller kvinnor. Det är därför både upprörande och intressant att läsa den här romanen.
Dock anser jag att den inte når upp till samma standard som Berg i fjärran och The remains of the day. Men det är inte någon dålig roman och att jag tyckte att den här romanen var lite tråkig kommer inte att hindra mig från att läsa fler romaner av samma författare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar