Berg i fjärran

Berg i fjärran är Kazou Ishiguros första roman och den skrev han 1982. Den handlar om Etsuko, en medelålders änka i London. Men i sina minnen återvänder hon till tiden när hon bodde i Nagasaki. Det är några år efter kriget och bomben och hon, som alla andra, kämpar för att bygga upp sitt liv igen. Hon är gravid med sitt första barn. Hon blir vän med Sachiko, som är så upptagen av sina drömmar om att flytta till Amerika att hon inte har tid att ta hand om sitt barn, 10-åriga Mariko. Mariko blir ofta lämnad ensam när Sachiko träffar sin amerikanske vän och Etsuko oroar sig för flickan. Och minnenan av Mariko vävs samman med minnena av hennes egen dotter och Sachikos svek som förälder blir också hennes svek.

Jag älskade ju The remains of the day av Ishiguro och jag tyckte väldigt mycket om den här också. Det händer inte så mycket, men det finns ändå väldigt mycket innehåll i den, både psykologiskt och politiskt. Man får egentligen heller inte veta så mycket om vad som har hänt i Etsukos liv sedan den sommaren i Nagasaki på 50-talet, men genom att läsa mellan raderna kan man gissa sig till mycket. Detta är en stil som påminner mycket om den i The remains of the day och som jag gillar väldigt mycket.

Den handlar också indirekt om politik. Man förstår att samhället i Japan förändrades väldigt mycket under den här tiden, vilket man förstår t ex när männen undrar över vart landet är på väg när kvinna kan rösta på ett annat parti än sin man och där lärarna i skolan uppmuntrar eleverna till att tänka istället för att helt enkelt lära dem det rätta.

Man får också en god känsla av hur annorlunda deras kultur är jämfört med vår, vilket är också väldigt intressant att få ta del av och lära sig. Till exempel så verkar de vara mycket artiga mot varandra, till och med när de är ovänner. Det får ibland en lite komisk effekt, men ibland är det lite irriterande, på så vis att man önskar att de skulle säga sin mening rakt ut istället för att gå som katten kring het gröt.

Jag tyckte som sagt väldigt mycket om den här romanen, även om det kanske inte nådde upp till samma nivå som The remains of the day. Det kan bero på att jag läste denna på svenska eller så beror det helt enkelt på att detta är författarens första roman. Men jag gillar den så mycket att jag i alla fall har bestämt mig för att läsa allt Kazuo Ishiguro har skrivit.