Fördömd av Johanne Hildebrandt handlar om Helena Torvald, en ung arkeolog som gör ett intressant fynd vid utgrävningarna vid Stalofjället. Fyndet är en kvinna som på 900-talet offrats brutalt. Men när fyndet förs till Stockholm börjar en massa otäcka saker hända. Helena får veta mer om sitt förflutna och sin familj och hon förstår snart att det är hon som måste lösa problemet med den mörke...
Det är en skräckberättelse, men särskilt skrämmande tycker jag inte att den egentligen är. Ändå blev jag fast i berättelsen nästan med en gång och jag ville hela tiden läsa vidare för att få veta mer om Helenas förflutna och på vilket sätt det var kopplat till Ailis och Klements historia från 912, som berättas parallellt med Helenas historia i nutid.
Historien i sig kändes förstås inte särskilt trovärdig, men å andra sidan så är det väldigt sällan som skräckberättelser gör det. Speciellt inte i en sådan här miljö; visst, i Bangor, Maine kan sådana saker kanske hända, men inte i Stockholm eller Lycksele. Det blir helt enkelt lite för nära. Jag har avstått från att läsa den här romanen fram till nu just för att det har känts för otroligt med en norrländsk skräckroman, men nu när jag har läst den tycker jag faktiskt att författaren lyckats över förväntan.
Dock tycker jag att hon kunde ha lagt ner lite mer tid på miljöbeskrivningarna. Det räcker inte riktigt med mygg för att man ska känna att man är i Norrland. Karaktärerna känns också ganska känslolösa och stereotypa. Speciellt känns Johan som direkt plockad från Jägarna: över 30 år, ensamstående, flanellskjorta, snusar, gillar att fiska, tystlåten och blyg. Om jag inte hade vetat att författaren ursprungligen kommer från Lycksele skulle jag ha gissat att hon aldrig varit i Norrland överhuvudtaget. Även de andra karaktärerna var rätt enformiga och känslolösa.
Med tanke på det jag skrivit ovan borde jag inte ha gillat den här romanen, men det gjorde jag konstigt nog ändå. Jag gillade också hennes trilogi om Valhalla: Freja, Saga och Idun, trots att de uppvisade samma brister i litterär kvalitet. Så det måste ju ändå finnas något med hennes böcker som tilltalar mig, även om jag inte riktigt kan säga vad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar