Vredens tid

Vredens tid är den tredje boken i C.S Lewis trilogi. Den skiljer sig lite grann från de övriga genom att den utspelar sig på jorden och inte på någon främmande planet. Den är också betydligt längre än de båda övriga och formen skiljer sig också något. Denna bok är uppdelad i kapitel, som i sin tur är uppdelade i kortare numrerade stycken.

En annan skillnad är att det i den här boken är andra huvudpersoner, nämligen det äkta paret Jane och Mark. Mark får ett nytt jobb i en organisation som behärskas av en utomjordisk ondska. Jane börjar plötsligt drömma sanndrömmar och får kontakt med en organisation som kämpar mot ondskan i den organisation som hennes man arbetar inom. Huvudtemat i den här romanen är, precis som i de båda förra, kampen mellan gott och ont. Det intressanta med denna är dock att det poängteras att båda sidorna upplever att de står på den rätta sidan (precis som det är i verkligheten). Detta är något som ofta missas i fantasy och science fiction.

Jag gillar alla paralleller med mytologi som författaren gör. Detta har jag gillat med alla böckerna, men det kanske är mest i denna som mytologin får en viktig roll. Jag tyckte också att det var kul att en kvinna fick en så pass viktig roll i boken. I de tidigare böckerna har ju kvinnorna lyst med sin frånvaro. Men jag blev lite besviken när det visade sig att författarens kvinnosyn knappast blivit bättre. Som förklaring till att Jane och Mark inte är lyckliga i sitt äktenskap säger Ledaren (som för övrigt är Ransom från de tidigare böckerna): De skulle säga att ni inte misslyckats i er lydnad på grund av bristande kärlek utan att ni har mist kärleken därför att ni aldrig försökt lyda. Även i den här boken propagerar Ransom för att det finns grundläggande skillnader mellan män och kvinnor; att de aldrig kan vara jämlika i själen.

I Herrgården, dit Jane flyttar när hon går med på "den goda sidan", delar män och kvinnor på arbetet i köket. Men det uttalas upprepade gånger att män och kvinnor inte kan arbeta tillsammans på grund av könskillnader (de har olika sätt att kommunicera och män är oförmögna att utföra hushållsarbete på ett sätt som gör kvinnor nöjda). Jag blev mycket irriterad mot slutet av romanen. Janes drömmar har spelat en stor roll i kampen för det goda, så hon har spelat en stor roll i att de avgår med segern (ursäkta att jag avslöjar utgången, men det är väl knappast någon som inte kunnat gissa det). Då säger Ledaren till henne: "Gå i lydnad så skall du finna kärlek. Du kommer inte att få fler drömmar. Skaffa barn istället!

Det kanske är detta föråldrade sätt att se på könen som gör att det känns som om den utspelar sig någon gång på 1800-talet och inte just efter andra världskriget. Jag tyckte i alla fall att detta är den klart bästa boken i den här trilogin. Jag uppskattade att den var så vardaglig och jordnära och ändå fantasifull.