Utflykt från tyst planet

C.S Lewis är kanske mest känd för sina böcker om landet Narnia, vilka jag älskade när jag var yngre. Jag blev därför förvånad när jag på biblioteket hittade en trilogi av C.S Lewis som jag inte ens hört talas om. Till skillnad från Narnia-böckerna riktar sig dessa till vuxna så det kan vara därför jag inte läst dem. Den första boken i denna trilogi heter Utflykt från tyst planet och kan väl närmast klassas som en science fiction-roman.

Den handlar om läraren Ransom som av en slump hamnar hos en elak vetenskapsman och hans nästan lika elaka kumpan. I sitt rymdskepp tar de Ransom med sig till en främmande planet för att offra honom till de varelser som befolkar planeten. Planeten visar sig så småningom vara Mars och den är väldigt fantasifullt beskriven. Där träffar Ransom också på de gudalika varelser som befolkar universum (men inte jorden).

På många sätt tycker jag att denna roman var väldigt barnslig. Beskrivningen av hur planeten ser ut, med blått vatten, röda skogar och gröna klippor, är mer som något ett barn skulle kunna fantisera ihop utan att verkligen tro att det ser ut så. Även varelserna som finns i planeten är lika fantasifulla. Handlingen i boken är inte heller särskilt intressant och fångande. Jag är inte heller övertygad om att varelser och väster blir extra långa bara för att tyngdkraften på Mars är lägre än på jorden.

Man bör dock tänka på att boken faktiskt är skriven 1938. Jag vet inte riktigt hur mycket man visste om rymden på den tiden, men att man inte visste lika mycket som idag vet jag. Till exempel så hade ingen företagit några rymdresor på den tiden och därför kan man överse med missuppfattningen att jorden ser ut som månen sedd från rymden. Författaren verkar också anta att månen är större än jorden, vilket jag tycker verkar lite konstigt för det faktum att månen är mycket mindre än jorden borde man ha vetat vid den tiden.

Det viktiga med den här boken är dock varken vetenskapliga fakta eller planetens utseende, utan en diskussion om människans natur och utveckling. Detta är också den enda intressanta i boken. I mycket av det han skriver om mänsklighetens natur; att det finns människor som är "böjda" (d v s onda) och att människor är giriga, håller jag med. Jag ogillar dock de religiösa antydningarna, för jag tror absolut inte att religionen skulle göra någonting bätte, snarare tvärtom. Jag vet att C.S Lewis var religiös (vilket märks inte minst i Häxan och lejonet), men har nog aldrig insett hur djupt religiös han var.

Delarna i denna trilogi kan mycket väl läsas separat eftersom varje bok är avslutad.