En plats de kallar Lyckan av Mårten Sandén är en ungdomskärleksroman. Boken har två huvudpersoner, John och Mia. Mia har gått ut nian utan slutbetyg, bor hos sin mamma och jobbar som diskare på en pizzeria. När hon känner för att komma undan från sin blåögda bästis Lina, hennes äldre kille och hans påtränagnde kompis gömmer hon sig i ett igenbommat lusthus i parken. John ska bli läkare precis som sin mamma och har sökt till Lundsberg till hösten. Den vackra villan i den fina delen av stan står kvar men innanför väggarna har allting rasat. John kämpar för att ingen ska förstå vad som händer och hur han själv mår. Istället för att åka på språkresa till Frankrike gömmer han sig i det igenbommade lusthuset i parken.
Precis som de flesta ungdomsromaner är denna väldigt lätt att läsa och det går också ganska fort. Det är rätt mycket dialog och det händer saker hela tiden. Meningarna är också korta, vilket gör att läsningen går fortare. Man drivs framåt i läsningen av att man vill veta hur det ska gå för både John och Mia med deras privata problem, men också om (eller kanske snarare hur och när) de ska bli ett par.
Jag gillade den här boken. Det var svårt att lägga den ifrån sig och jag läste ut den på en dag. Detta är författarens första ungdomsroman; tidigare har han bara skrivit böcker för mellanstadiet. Jag hoppas dock att han fortsätter att skriva för lite äldre ungdomar. Jag kommer att hålla ögonen öppna för fler ungdomsromaner av honom. Jag vet inte om jag kommer att använda just denna roman i min undervisning, eftersom den egentligen inte inbjuder till särskilt mycket funderingar och diskussioner. Men jag kan tänka mig att rekommendera den till elever som söker sådan här litteratur att läsa på sin fritid eller när de själva får välja vad de ska läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar