Utanmyr

Utanmyr av Sofia Nordin handlar om stockholmstjejen Johanna, som följer med en tjej, Susanna, hon träffat på en fest till ett kollektiv i norra Sverige. Susanna fascinerar henne och det gör även platsen de kommer till, Utanmyr. Människorna på gården tar väl emot henne och den första tiden blir som en förälskelse. Men efter ett tag inser hon att det finns hemligheter. Vem är Sara som har ristat in sitt namn i plankorna i hennes säng? Och varför blir alla så konstiga när hon frågar?

Denna roman var väldigt kort, endast ca 150 sidor, och för min del kunde den gärna ha fått vara längre. Den var spännande och fångade mitt intresse redan från början. Mer eller mindre sträckläste jag den. Språket i romanen var väldigt bra, ibland nästan lite poetiskt. Eftersom jag bor i norra Sverige kände jag också igen mig i beskrivningen av omgivningen av skogen och myren.

Det enda som jag kunde reta mig på lite grann i romanen var Johannas blåögdhet. För att följa med en okänd människa till ett kollektiv ute i obygden, långt från civilisationen, är verkligen blåögd. Alla människor känner väl till hur sekter fungerar. Även om just detta kollektiv inte råkar vara religiöst så finns det ändå gemensamma nämnare. Men jag tycker inte att detta gör romanen mindre trovärdig, eftersom jag vet att många människor faktiskt fastnar i olika sekter även i vårt upplysta samhälle. Dock skulle jag ha velat veta lite mer om de bakomliggande orsakerna till varför hon följde med till kollektivet.

Jag vet inte om Sofia Nordin har skrivit fler romaner än denna, men det är definitivt en författare som jag kommer att kolla upp lite grann. Jag gillar hennes sätt att skriva, både språket och hennes sätt att bygga upp spänningen. Så jag hoppas att det finns fler romaner av henne eller åtminstone att det kommer fler med tiden.