Den misstänkte

Den misstänkte är Michael Robothams debutroman. Det är en deckarthriller som handlar om Joseph O'Loughlin. Han är psykolog, har en fru och dotter som han älskar och som älskar honom. Hans liv verkar vara perfekt. Men tillvaron ändras när när en ung kvinna mördas. Joseph kallas in för att göra en gärningsmannaprofil och han ger sig in i utredningen utan att berätta att han kände kvinnan tidigare. Under tiden som utredningen pågår behandlar han också en ung man som lider av svåra huvudsmärtor och våldsamma drömmar. Samtidigt börjar polisen misstänka Joseph för mordet på den unga kvinnan.

Handlingen i denna deckare var ganska förutsägbar, fast den överraskade faktiskt lite grann på slutet. På det stora hela kändes det som om jag läste en film. Men jag tycker ändå att denna deckare var något bättre än genomsnittet. Karaktärerna var inte fullt så sterepotypa som de brukar vara, åtminstone inte alla. Språkligt var den också lite bättre än vad det brukar vara. Författaren verkar ha hört talas om att man ska gestalta istället för att skriva rakt ut vad man menar (ex. skriva han kliade sig i huvudet istället för han såg fundersam ut). Ibland gick dock gestaltningen lite till överdrift och blev nästan roligt istället.

Det fanns också en hel del medveten humor i den här romanen. Exempelvis kan man knappast låta bli att skratta åt följande: Det är därför han ser ganska löjlig ut bakom ratten på en sportbil. Det är som att se Bill Gates på en skateboard eller George W Bush i Vita Huset. Det ser helt enkelt fel ut. Och det finns åtskilliga andra exempel på humor i romanen, fast kanske lite torr humor precis som brittisk humor ofta är.

Jag är ju personligen inte särskilt förtjust i deckare (för särskilt mycket thriller kunde jag inte se i den) , men denna bok fann jag i alla fall ett visst nöje av att läsa. Jag blev inte direkt uppslukad av handlingen och kände aldrig att jag ville fortsätta läsa när jag hade lagt den ifrån mig, men det var en stunds underhållning. Om man tycker om deckare rekommenderar jag verkligen att man läser den här och även om man inte gör det så är den läsvärd.