Kära Ingen av Berlie Doherty handlar (trots baksidestexten) om Chris. Chris ska snart gå ut skolan och har kommit in på universitetet. Hans flickvän Helen har fått ett stipendium till musikhögskolan. Men så upptäcker Helen att hon är gravid och de båda tvingas fundera på sin framtid. Chris berättelse är en tillbakablick på allt som hänt sedan i januari, då Helen blev med barn. Han har också fått en bunt brev där Helen skriver till kära Ingen, d v s deras ofödda barn. På så vis får man också veta vad Helen gör, tänker och känner. Förutom detta med barnet handlar den också om hur Chris tar kontakt med sin mamma som lämnade honom, brodern och fadern för många år sedan.
Boken känns väldigt enformig och dyster och man känner egentligen inte för huvudpersonerna. Ibland är det t o m svårt att komma ihåg vad de heter! Tanken med att låta läsarna ta del av Helens tankar och känslor genom breven är god, men fungerar inte så bra. Eftersom boken egentligen har två jag- Chris och Helen- är det viktigt att var tydlig när det handlar om de olika jagen. Och det är här jag tycker att författaren brister. Det är många gånger svårt att hålla reda på när det handlar om Chris och när det handlar om Helen.
Hela berättelsen känns också väldigt avlägsen och främmande. Det känns liksom att den inte utspelar sig i nutid, fast den faktiskt gör det. Det kan kanske ha att göra med att den utspelar sig i England, men jag tycker ändå inte att det borde ha särskilt stor betydelse. Så trots att ämnet är ständigt aktuellt och mycket viktigt så tyckte jag (tyvärr!) inte att den här boken var särskilt bra.
1 kommentar:
Kära ingen av Doherty var en av de bästa böckerna som jag har läst. Jag tyckte inte att det var svårt att förstå. Jag tror att den stilen hon använder är inte så nära svenskarna. Den är för lyrisk. Nu kan man jämföra med Som jag vill vara av Bredow. Visst skriver Bredow bra, men för mig som kommer från ett land där folk tycker om franska filmer och romantiska komedier, är hennes böcker för torra.
Skicka en kommentar