Skymningsbarn

Torey Hayden har länge tillhört mina favoritförfattare och nu har jag läst hennes senaste bok, Skymningsbarn. Detta är, till skillnad från Solrosskogen som jag läste för ett tag sedan, en dokumentär roman. I och för sig antar jag att hon ändrar på lite saker här och där för att det ska bli en bättre roman, men det tycker jag inte gör så mycket. Jag läser den ju för att bli underhållen och gripen.

Från att ha varit speciallärare har Torey Hayden nu börjat jobba på en psykiatrisk avdelning för barn. Där möter hon Cassandra, som har blivit bortförd av sin far och troligtvis utsatt för sexuella övergrepp. Hon träffar också fyraåriga Drake som inte talar. Och som omväxling till alla barn som hon möter får hon också chansen att jobba med Gerda, som är 82 år gammal och deprimerad och sluten efter att ha drabbats av en stroke. Torey Haydens uppgift är att nå fram till dessa patienter och hjälpa dem. Detta är förstås inte så enkelt som det låter.

Som vanligt när jag läser någon av hennes böcker har jag svårt att lägga den ifrån mig. Dum som jag var började jag läsa den sent på kvällen… Torey Hayden skriver väldigt enkelt och rakt på sak. Mycket av handlingen kommer fram i dialogen, men det är naturligtvis så en psykolog får reda på sina klienters problem. Därför känns det helt korrekt att använda mycket dialog.

Jag blir också väldigt engagerad i personernas historier. Trots att Cassandra framstår som ett synnerligen otrevligt och besvärligt barn väcks nyfikenheten på vad hon varit med om under de två år hon varit bortförd. Jag greps särskilt av lilla Drakes historia. Även om jag gissade mig till skälet till att han inte talade så drivs man framåt för att få veta om det verkligen var så. Den som får minst utrymme i romanen är Gerda, men hennes historia är och intressant även om jag inte fångades av den på samma sätt som jag gjorde med Drake och Cassandra.

Jag tror att jag nu läst allt som Torey Hayden har skrivit. De flesta av hennes böcker är sådana som den här, d v s dokumentära. Det är nog också dem som jag gillar bäst. Jag tycker om att läsa om sådant som har hänt i verkligheten, även om det är hemska saker. Det gör att man får ett lite annat perspektiv på sitt eget liv. Jag tyckte i alla fall väldigt mycket om den här boken. Den var spännande och intressant rakt igenom, från första till sista sidan.