Inga bomber över Skärholmen av Hans Olsson är en ungdomsroman som handlar om Peter och hans liv i Stockholmsförorten Skärholmen. Peter har en kompis med för många hemligheter, en väldigt präktig syrra, en mer erfaren flickvän och en krigsskadad pappa. Peter känner att han borde bry sig mer om sin historia och sitt gamla land, men han gillar ju också sitt nya liv i Sverige eftersom det är här fotbollen och kompisarna finns.
Detta är en berättelse som verkligen engagerar. Jag var fast från första till sista sidan och kunde knappt lägga den ifrån mig. Peter är en kille med många problem, vilka alla känns lika angelägna. Man vill verkligen veta hur det ska gå med hans pappa och med flickvännen. Nyfikenheten på kompisen Rashids stora hemlighetet drev mig också framåt, även om jag redan tidigt misstänkte vad det gällde.
Jag tyckte också om Hans Olssons sätt att skriva och jag ska försöka få tag på någon av de andra böcker han skrivit. Mest gillade jag att språket kändes tidstypiskt och ungdomligt. Dialogerna känns väldigt naturliga eftersom språket kryddas med slang och engelska uttryck, d v s precis så som många ungdomar pratar. Romanen påminde lite grann om Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött och om Alejandro Leiva Wengers novellsamling Till vår ära, trots att de stilmässigt skiljer sig åt ganska mycket. Denna roman är t ex inte skriven på "invandrarsvenska", men man känner igen sig i miljön från invandrartäta förorter.
Detta är en roman som innehåller väldigt mycket t ex kärlek, vänskap, sex, sorg, mångkultur och psykiska problem. Därför tror jag också att det är en roman som tilltalar många. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att använda mig av den i min undervisning. Sammanfattningsvis så tyckte jag att det var en underbar ungdomsroman, som även hade mycket att ge mig som vuxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar