Det här var uppenbart inte första boken om Svea Lundström Duval, men det gick bra att läsa/lyssna ändå, eftersom man får veta allt väsentligt som hänt tidigare, mest gällande hennes trassliga privatliv. Jag upplevde dock Svea som en otroligt osympatisk huvudperson. Hon är höggravid, men intresserar sig inte för det kommande barnet. Hon gifter sig motvilligt med en man fast hon tycker att han är för omtänksam och mesig. Hon är helt enkelt en väldigt kall och otrevlig person som bara tänker på sig själv. Inte ens det faktum att hon har hund, en bouvier, gör att jag känner sympati med henne (vilket antagligen beror på hennes bristande engagemang i hunden).
Jag vet inte om det beror på att jag lyssnade istället för läste, men jag tyckte ibland att det var lite förvirrande och svårt att veta när olika saker hände.
Det märks att författaren vet vad hon skriver om- jag blev övertygad om att hon jobbar inom rättsväsendet så fort jag börjat lyssna och när jag kollade upp saken visade det sig stämma. Detta faktum gör dock att romanen blir mer tråkig än spännande, eftersom den handlar mer om rättsprocessen än om fallet, som i och för sig inte heller är speciellt spännande. Dock tar hon upp en del som inte är speciellt bra med rättsväsentet och socialtjänsten och det tycker jag är bra.
Dessutom tycker jag att det blir alldeles för mycket tankar, funderingar och känslor om privatlivet (och då inte bara Sveas), vilket gör att handlingen försvinner och boken tappar tempo. Detta är helt enkelt en riktigt tråkig roman (och jag tror inte att min åsikt skulle ändras nämnvärt även om jag gillade deckare mer än vad jag gör).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar