Om skönhet

Om skönhet av Zadie Smith handlar om familjen Belsey som består av Howard, som är expert på Rembrandt och professor på Wellington och Kiki som kämpar med hur hon ska hantera makens otrohet samt barnen Jerome, som flyttat för att studera vid Browns univeristet, Zora som studerar på Wellington och yngste sonen Levi som vill finna sina svarta rötter. Familjen, eller snarare Howard, är involverad i en familjefejd med familjen Kipps.

Jag har tidigare läst Vita tänder och Autografjägaren och den förstnämnda var helt okej, medan jag inte alls tyckte att Autografjägaren var speciellt bra. Det innebär att denna Zadie Smiths tredje roman helt klart är hennes hittills bästa, för den här var riktigt bra.

Språkligt har den samma stil som hennes tidigare romaner och jag gillar det. Det finns dock vissa saker som jag inte gillar med översättningen. Ett exempel på det är följande mening: Det var hans egen välformulerade engelska- jämförelsevis talat- som hade fixat så att deras tejp hade laddats i bandspelaren /.../ Det engelska ordet tape kan översättas som tejp, fast då i en annan betydelse (dock är jag inte helt övertygad om att ordet tejp i betydelsen (kassett)band det inte används i musikkretsar, men jag tycker ändå att ordet hade kunnat översättas på annat sätt).

Miljö- och karaktärsbeskrivningarna var bra, även om t ex Howard är en mycket osympatisk person. Det är också precis lagom många huvudkaraktärer och bikaraktärer för att man ska kunna hålla reda på allihop. Författaren ger också en del att tänka på när det gäller formandet av identitet och ger en del intressanta tankar om politik och religion. Och förstås frågan- vad är skönhet? Jag fastnade också för ett citat i boken: 'Också feta kvinnor behöver kärlek' sade Carl filosofiskt /.../