Kärlek, vänskap och choklad

Den andra boken i Alexander McCall Smiths serie om Isabel Dalhousie heter Kärlek, vänskap och choklad. I den här romanen möter Isabel Dalhousie en man som nyligen genomgått en hjärttransplantation och som plågas av visioner som han inte kan förklara och som han känner inte har med honom att göra. Isabel ger sig in i sökandet efter donatorn. I hennes huvud snurrar också frågor om kärlek, vänskap och choklad:

'Choklad medför stora filosofiska problem' sa hon. ' Det visar oss mycket om frestelse och självkontroll.'

Ju mer hon tänkte på det, desto mäktigare blev de filosofiska dimensionerna hos choklad. Det ställde definitivt akrasia, viljesvaghet, i fokus. Om vi vet att choklad inte är bra för oss (och i vissa avseenden är choklad inte bra för oss, i den meningen att vi går upp i vikt), hur kommer det sig då att vi äter för mycket till slut? Det tyder på svag vilja. Men om vi äter choklad måste det bero på att vi tror att det är för vårt eget bästa. Vår vilja driver oss att göra det vi vet att vi tycker om. Så vår vilja är inte svag- den är i själva verket riktigt stark och förmår oss att göra det vi verkligen vill göra (att äta choklad). Choklad var inte enkelt.

Vänskapsband kan verka starka, men hon förstod att inget är lättare att förstöra än vänskapen med alla de förväntningar den medför.

Och vad själen beträffar... ja, det som slår mig är att om vi har själar så måste djuren också ha det. Och om vi lever vidare efter döden, varför skulle de då inte göra det? Därför måste himlen, eller vad man nu vill kalla det, vara överfull med katter och hundar och boskap och så vidare. /.../ Om begreppet själ hade någon innebörd fanns det även någon form av hundsjäl och visst var den av kärleksfull natur? 

Jag tyckte rätt bra om den första boken i serien om Isabel Dalhousie, Filosofiska söndagsklubben, men jag tyckte att denna var ännu bättre. Stilen är likadan som i den första boken, men det känns som att man lärt känna karaktärerna lite mer och handlingen är intressantare än i den första. Denna kändes inte heller lika seg som den första; jag läste ut den på en dag medan jag satt ute i solen. Jag kommer alldeles säkert att läsa fler böcker i serien, inte minst för att jag redan har en till som jag köpte på bokrean.