Sista sommaren (med dig)

Sista sommaren (med dig) av Anne Brashares handlar om systrarna Alice och Riley, som varje sommar återvänder till föräldrarnas sommarställe ute på en ö trots att de nu är vuxna. Efter flera års frånvaro har också barndomsvännen och grannen Paul återvänt till ön. Men den här sommaren blir inte riktigt likadan som när de var barn. Alice och Paul upptäcker att deras känslor inte längre är lika syskonlika som de varit och de inleder ett förhållande. Dessutom känner de sig svekfulla mot Riley. Men något ännu värre hotar deras kärlek.

Jag har tidigare läst serien om Systrar i jeans: Första sommaren, Andra sommaren, Tredje sommaren och Fjärde sommaren av den här författaren och då jag såg att hon nu skrivit en vuxenroman fick jag lust att läsa den. Dock tycker jag att det känns lite konstigt att kategorisera romaner på det viset. Visst kanske den här romanen vänder sig till lite äldre läsare än Systrar i jeans, men den lämpar sig alldeles utmärkt även för ungdomar. Språket i den här romanen är enkelt, dock kanske inte lika enkelt som i Systrar i jeans, och den känns inte heller lika ytlig.

Jag valde att läsa den här romanen för att jag var sjuk och ville ha något lätt och enkelt och den här boken passade alldeles utmärkt. Den är lättläst och handlingen är enkel och förutsägbar. Det är en skön stämning i miljöbeskrivningarna och beskrivningarna om deras barndoms somrar, även om det i och för sig ibland känns lite väl soligt och rosenskimrande. Trots att det finns en del sorgligt och eländigt i romanen så får det väldigt lite plats, vilket jag tycker är lite synd. Det känns inte riktigt som att författaren beskriver verkligheten.

Jag irriterar mig dock lite på bokens titel. Att kalla den för Sista sommaren (med dig) gör att man genast förknippar den med Första, Andra, Tredje och Fjärde sommaren, trots att den här inte alls har med dem att göra. Det känns lite som att författaren inte vågade lita på sin förmåga att skriva en bra bok, utan ville rida på vågen av sina tidigare framgångar.

Karaktärsbeskrivningarna i den här romanen är lite mer ingående än i Systrar i jeans, men jag känner inte riktigt att jag lär känna någon av dem riktigt ordentligt. Mycket beror det nog på att allt känns så idealiserat och perfekt. Den här boken dög bra som lättsam underhållning, men jag tvivlar på att jag kommer att minnas den särskilt länge.