Mannen i mina drömmar

Mannen i mina drömmar av Curtis Sittenfeld handlar om Hannah, som man får följa från det att hon är fjorton år tills hon är tjugoåtta. Hannah kommer från en dysfunktionell familj och hon funderar och reflekterar mycket å vad hon gör. Det gör att hon inte riktigt lever livet, utan funderar mest över det. Detta gör att hon får svårt med relationer till män och det är förstås också en källa till funderingar för Hannah. Inte förrän hon blir vuxen börjar hon förstå sig själv och vad hon vill ha ut av livet.

Huvudpersonen Hannah är inte alltid en sympatisk person och jag blev ibland oerhört frustrerad på hur hon beter sig och vad hon säger. Jag retade mig också på hennes sätt att överanalysera allting. Samtidigt känner jag igen mycket av mig själv i henne. Kanske är det därför som jag blir så irriterad på henne ibland. Huvudpersonen Hannah påminner väldigt mycket om huvudpersonen i Curtis Sittenfelds debutroman, I en klass för sig. Jag kände dock igen mig lite mer i Hannah än i Lee, kanske beroende på att jag inte har några personliga erfarenheter av internatskolor. Hannahs collegeliv med studier, fester och killar är något som jag har mer erfarenhet av.

Bitvis är den här romanen också ganska rolig och jag gillar Sittenfelds enkla, lättlästa sätt att skriva. Det passar för den här typen av roman; en sorts chic-lit, fast lite mera dystert och realistiskt.

Jag tyckte mycket om Curtis Sittenfelds förra roman när jag läste den för ett tag sedan. Den här romanen skiljer sig egentligen inte särskilt mycket från den. Båda handlar om unga kvinnor som funderar lite för mycket på sitt liv och på att passa in. Båda romanerna är också supplagda på samma sätt. De är uppdelade i kapitel som motsvarar en period i huvudpersonens liv och fungerar nästan som avslutade noveller. Den här romanen sträcker sig dock över en längre tid än I en klass för sig, trots att den senare är längre. Det gör att den här romanen känns lite mer upphackad och fragmentarisk än I en klass för sig.

Jag har inget emot att man lägger upp en roman på det viset, men jag tycker att det är lite fantasilöst att göra det två gånger i rad. Nästa gång jag läser en roman av Curtis Sittenfeld hoppas jag på att få läsa en roman med obruten kronologi. Jag tyckte om den här romanen, även om jag inte tyckte att den var riktigt lika bra som den föregående, och jag kommer med all sannolikhet att läsa fler romaner av den här författaren.